Bengt - utan mellanlägen
För Bengt Ohlsson är författarskapet ett vidrigt yrke emellanåt. Ändå har han skrivit sedan han var elva, och hade tidigt tankar om att bli författare. Komplext? Ja, men så är det också den bild han ger av sig själv.
När han väl sätter sig ned, efter att ha funderat över var Köping ligger apropå frågan om han har varit i Nyköping förut tar han fram en bit färsk ingefära som han tuggar på. Substitut för snus, ska det visa sig.
Jag har varit en storsnusare, men läste i DN att man kan få någon riktigt hemsk variant av cancer av snus. När jag läste det så slutade jag tvärt. Och började med ingefära. Nu är jag beroende av det i stället, sedan ett år tillbaka.
Säger han som om det vore fullt normalt att vara beroende av ingefära.
Förra året fick Bengt Ohlsson Augustpriset för sin roman Gregorius, där han i stort sett skriver om Hjalmar Söderbergs Doktor Glas fast ur pastor Gregorius synvinkel.
Jag hade fått en hemsk genrepetition på att ta emot pris, samma år. Jag var nominerad till Stora journalistpriset, i berättarklassen, och alla var så säkra på att jag skulle få det.
Jag kommer aldrig att glömma ljudet runt bordet
där jag satt när de läste upp ett annat namn. Det var verdervärdigt!
Jag ångrade verkligen att jag gick på den utdelningen. Jag kände att jag var värd det priset.
Det är Bengt Ohlssons svar på hur det var att få Augustpriset. Och så är det hela tiden med honom. Frågar man en sak får man ett luddigt svar om något annat.
Frågan hur han fick idén att skriva Gregorius vill han först inte ens svara på. Till slut säger han:
Jag brukar skygga inför den frågan. För bra idéer är ganska överskattade. De måste kunna frigöra krafter inom dig som författare. Och det enda sättet att testa bärigheten är att sätta sig ner och börja skriva. Det är det vidriga med det här yrket.
Var det så du gjorde med Gregorius?
Det var en idé av många, som föddes ur ett läsande av Doktor Glas. Det har blivit en sådan bok jag har återvänt till när inga andra böcker lockade.
Någonstans där i läsandet började jag fundera över pastor Gregorius, och det väckte nyfikenheten över hur berättelsen hade kunnat se ut ur pastorns perspektiv.
Annars läser han inte så mycket nu för tiden, utan får nästan tvinga sig själv till att läsa.
Om man radade upp musik, teater, film och böcker och jag var tvungen att välja bort två så skulle det bli teater och böcker. De är roligare
att jobba med än att bara ta del av.
Han läser inte heller sådant som han har skrivit tidigare, som gamla krönikor till exempel. Han tycker nämligen inte att det han skriver är något bra.
Jag var tvungen att läsa gamla krönikor inför min samlingsbok, benke@swipnet.se, som kom ut tidigare i år. Men jag tycker att vissa av dem är usla.
Men det är ju så många som läser och uppskattar dina krönikor, då måste de väl vara bra?
Nja, jag vet inte.
Är du alltid såhär självkritisk?
Jag pendlar alltid mellan självhat och självöverskattning. Egentligen skulle jag vilja ha ett mellanläge. För inget av de är ju särskilt trovärdiga.
Så jobbar vi med nyheter