På papperet finns mer lämpliga miljöer än Sunlight en fredagkväll i Nyköping för att politiskt attackera ett av landets riksdagspartiers främlingsfientlighet. Men förmodligen är det inte lika effektivt.
"Jag kommer förmodligen aldrig sluta prata om SD. Om folk slutar betala för det får jag väl sätta mig på en parkbänk och prata vidare", säger Magnus Betnér. Det finns ingen anledning att betvivla.
De anonyma kommentarfältens hatmånglare behöver inte leta för att hitta en fiende i honom, han hittar dem. Med en motorsågs precision kapar ståuppkomikern sönder och samman omvärldskunskaperna hos landets "Flashbacklirare som skriver från morsans källare". Och när han ändå är i gång så rullar han med en bulldozers smidighet över såväl religiös övertygelse som klåfingrig lagstiftning. Han kallar sig liberal feminist – och håller den linjen, även genom sina längre detaljerade beskrivningar av den moderna pornografins mer brutala beståndsdelar.
Han skulle säkert bli arg över beskrivningen, men allra innerst inne är Magnus Betnér en anständighetens anförare. Grovkornig och gormande är han bättre på att avslöja fördomar än landets alla partiledare tillsammans, statsministern inkluderad.
För det fungerar på samma sätt som det har fungerat för gycklare och narrar i alla tider. Det mest uppblåsta är som känsligast för en välplacerad nål. Snett underifrån tränger kritiken igenom på ett sätt som mer formellt etablerade journalister, debattörer, politiker och ledarskribenter inte klarar av. Och sällan möts de av ett sådant jubel.
Väl inpackat bland stand up-komedins mer traditionella blandning finns en naken och ärlig ilska över samhällsfenomen som får människor att framstå som dumskallar. Magnus Betnér bangar inte för något – och det skapar utmärkt underhållning av syrlig samhällskritik.