Bidragsfällan hindrar barn från att göra klassresan

Allt för många barn har det ekonomiskt svårt i vårt land, konstaterar barn- och famlijeminister Berit Andnor. I går presenterades rapporten Ekonomiskt utsatta barn som visar att 150 000 barn i Sverige levde under ekonomiskt utsatta förhållanden 2002. Det är barn i familjer som är beroende av bidrag för att klara sin försörjning. Att problemen är störst för barn till ensamstående mammor och invandrade föräldrar, är knappast överraskande.
I ett pressmeddelande skriver Andnor: Varje barn är en individ och vi måste sluta med sifferexercisen och se till verkligheten. Sedan drämmer hon till med de nya budgetsiffrorna för 2005 och 2006 där man bland annat kan hitta en höjning av underhållsstödet med en hundralapp och barnbidraget med ytterligare en. När problemet är att familjerna är bidragsberoende föreslår regeringen nya bidrag.
Självfallet måste vi ha ett välfärdssystem som fångar upp familjer och enskilda som på grund av sjukdom eller annan anledning inte kan klara sin egen försörjning. Viktigast av allt är att barnen får växa upp under rimliga ekonomiska villkor. Inget barn ska exempelvis tvingas stanna hemma från klassresan för att föräldrarna inte har råd.
Rapporten kritiserar Socialtjänsten hårt för att inte se barnen. Exempelvis vet vi ingenting om hur många hemlösa barn som finns i Sverige. Däremot vet vi att cirka 1 000 barnfamiljer vräks från sina hem varje år. Att den förändring som gjordes i socialtjänstlagen 1998 för att stärka barnperspektivet, fortfarande inte har trängt igenom på alla socialkontor är rent ut sagt bedrövligt.
Det finns många anledningar till att vissa människor måste söka bidrag, varav arbetslösheten är en. Rapporten visar dock att de ekonomiskt utsatta barnen trots allt har blivit färre men att andelen som lever i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd ökar.
Med socialdemokratisk välfärdspolitik är det många som fastnar i bidragsfällan. Om bostadsbidraget minskar i motsvarande grad som du ökar din lön genom att gå upp i arbetstid, är det ingen idé att arbeta mer. Och varför ska man förkovra och utbilda sig om det inte lönar sig? När en ensamstående mamma själv inte längre kan påverka sin ekonomiska situation är samhället ute på fel vägar.

Efter mångårigt socialdemokratiskt styre lever många av oss i vanföreställningen att staten är den bästa garanten för ekonomisk trygghet, något som vi själva inte kan påverka. En bättre regering anser att tryggheten finns i egen försörjning och egen lön.