Bidragsretorik sombevarar klassklyftorna

Övrigt2009-05-01 17:53
PÅ PLATS. Åka statsbuss i Malmö är som att färdas genom ett Sverige i miniatyr. Om man åker med 2:ans buss från den ena ändhållplatsen till den andra tar det drygt 35 minuter. Turen kan genomföras utan byten. Beroende på var man bor är det en resa från Västra hamnen till Lindängen - eller tvärtom.
Västra hamnen är varvsområdet som blev ett av Malmös attraktivaste bostadsområden. Genomsnittsinkomsten är hög, utbildningsnivån ännu högre. Allra högst är landmärket Turning Torso som majestätiskt skruvar sig upp mot himlen. Det är till Västra hamnen som Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) brukar ta sina besökare. Ingen annanstans i Sverige har förvandlingen från industristad till kunskapsstad varit lika framgångsrik.
I Lindängen är situationen betydligt mörkare. I skuggan av Rosengård är Lindängen ett av Malmös drygt tio miljonprogramsområden som visar alla tecken på en tilltagande förslumning. Området byggdes för svenska arbetare i slutet av 1960-talet och befolkades strax därefter av arbetskraftsinvandrare. Fyrtio år senare domineras Lindängen av invandrare utan arbete.
Resan mellan Västra hamnen och Lindängen kostar 18 kronor. Det är en billig resa, som nästan inga Malmöbor väljer att göra. För ett par somrar sedan upptäckte förvisso några av ungdomsgängen i Lindängen hur lätt de kunde ta sig till ett av stadens bästa strandområden. I Västra hamnen reagerade de boende med krav på inhägnade badbryggor.
I dag är ordningen återställd. Västra hamnens och Lindängens invånare åker från varsitt håll mot centrum om de överhuvudtaget väljer att lämna sina bostadsområden. En av 2:ans mest centrala hållplatser ligger strax utanför Folkets Park. Där talade Mona Sahlin i går om hur Socialdemokraterna tar ansvar och håller ihop Sverige.
Å sitt partis vägnar borde hon i stället be om ursäkt. Det är inte Alliansregeringens två och ett halvt år vid makten som resulterat i segregation, det är inte Socialdemokraternas politik som har möjlighet att bryta den. Under Sahlins 40 minuter långa tal var angreppen mot Moderaterna fräna och många. Inte vid ett enda tillfälle lös någon som helst självkritik igenom.
Mona Sahlin väljer att blunda för hur arbetsmarknadslagstiftningen och fackföreningsrörelsen håller socialt utsatta grupper borta från arbete, Mona Sahlin väljer att inte berätta hur löften som högre a-kassa och pensioner ska finansieras.
Därmed är det tydligare än någonsin att Socialdemokraterna inte längre är ett parti för dem som arbetar. Bidragsretoriken är en förödande form av politik, den kommer aldrig att föra stadsdelar som Västra hamnen och Lindängen närmare varandra.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om