Bildspel: Lisa Lystamsblues höjde temperaturen

Lisa Lystam, bluessÄngerska men ocksÄ sprallig och underhÄllande scenartist. I gÄr kvÀll var hon i Oxelösund med sitt Family Band.

Övrigt2014-03-28 23:58

JÀgarns, vilken spelning det blev i gÄr kvÀll i Oxelösund! Nej, inte sÄ att det var nÄge röj med folk som stod pÄ stolar och kastade grejer. Inte ens nÄgon som filmade med sin smart-phone fast vi fick göra det. RÀtt artig och stÀdad publik. NÄgra yngre men mest Àldre. Men alltmer entusiastisk, speciellt efter den tyngre och tuffare delen efter paus.

Minst fem grader varmare var det i lokalen efterÄt. SÄ ska det vara efter musik med rötterna i det svarta amerikanska södern. Blues alltsÄ men i Lisa Lystams tappning och hennes bands.

Det betydde mÄnga egna blueslÄtar frÄn henne och bandet. Med egen stil, eget budskap mot gubbvÀldet inom bluesen men ocksÄ i sexigt bejakande av kÀrleken. Kommer pÄ skiva snart, fick vi veta flera gÄnger. Men helt ok, för det bör vara nÄgot att se fram emot. Plus fina hyllningar till Louise Hofsten och Rolf Wikström. Sedan ocksÄ lugnare sÄnger som fick mig att tÀnka pÄ Joan Baez och Simon and Garfunkel. Plus allra sist en mÀktig cover pÄ urgamla Crossroads som redan Robert Johnson sjöng och spelade till sprucken gitarr pÄ den svartvita tiden.

Lisa Lystam Àr lÄngt ifrÄn fÀrdig som bluesartist. Men hon har redan nu mycket av uttryck i sin röst, kan ge jÀrnet och Àr rolig att se pÄ scenen: spelar baby doll, vickar pÄ höfterna, stora gester: se pÄ mig jag Àr tjej och bÀst eller ska bli det! Snusdosan i vÀnster bakficka.

Bandet gav hÀrligt stöd. DÀr fanns den otroligt durkdrivne gitarristen som kunde alla knep och alla riff och fick gitarrhalsen att glöda av bÄde glÀdje och smÀrta, med och utan bottleneck. Retfullt lÀtt sÄg det ut ocksÄ. Dessutom kunde han variera sig rÀtt bra och spela i mÄnga olika stilar.

Allra först fick Micke Fall Àran att inleda med munspel solo. Han Àr killen frÄn Rimforsa som pluggade i PiteÄ och blev vÀrldsmÀstare pÄ munspel nyligen i Tyskland.

NÄgonstans i hans kupade hÀnder fanns ett munspel och sÄ vÀxte Amazing Graze fram, mÀktigare Àn pÄ lÀnge. Och sÄ trollade han fram bÄde tvÄ och tre stÀmmor, med melodi uppe i diskanten och komp i basen. Plus tersduett med sig sjÀlv. Detta mÄste vara omöjligt, men jag hörde det, jag svÀr pÄ det!

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om