Bildt i stormens öga

!Utrikesminister Carl Bildt har ett starkt stöd i de egna leden. Jodå, de har tagit del av allt som skrivits och rapporterats om Bildts affärer under den senaste tiden. Förtroendet verkar vara stort även inom alliansen för utrikesministern som utrikesminister.
Det är inte ett stöd för hans tidigare engagemang i exempelvis ett nätverk som stod den amerikanska kristna högern nära eller att han haft intressen i bolag som har investerat i andra bolag med finansiella intressen i Ryssland, Serbien eller Sudan. Carl Bildts affärsintressen är sedan tillträdet bortom hans egen kontroll. Dessa handhas av en fristående förvaltare, som bland annat sålde ministerns innehav i det omdebatterade bolaget Vostok Nafta.
Statsminister Fredrik Reinfeldt menar att drevet mot Carl Bildt anförs av människor som är emot privat ägande. Jodå, de finns där, men dessa behöver man ju inte fästa något avseende vid. Däremot får man inte avfärda diskussionen om utrikesministerns tidigare engagemang som sådan.
Carl Bildts breda och omfattande kontaktnät i omvärlden är en av hans styrkor i utrikespolitiskt hänseende, men det är på samma gång en akilleshäl eftersom att kontakterna kan användas för att misstänkliggöra honom i kontroversiella frågor. Den bästa motelden är öppenhet och tydlighet, inte avfärdande och det är i detta avseende som Bildt valde fel strategi i höstas. Han har därefter varit mer öppen, men gamla surdegar lever länge.

Som utrikesminister agerar Bildt på Reinfeldts uppdrag. Utrikesministerns gärning ska bedömas efter vad han har utfört som minister. Hittills har vi inte ens sett tillstymmelse av något bevis på att han skulle ha satt sin personliga agenda före regeringens. De som inte gillar Bildt må fortsätta att inte gilla honom, men det diskvalificerar honom inte som utrikesminister. Å andra sidan kan vi nog kallt räkna med att Sverige har en annan utrikesminister när vi skriver år 2009. Men det är av helt andra skäl.