Birgit en hängiven knypplare
Kast med liten pinne. Det är vad knypplande går ut på enligt Birgit Eriksson i Nyköping. Fast på hennes knyppeldyna finns det inte bara en, utan 248 små pinnar, eller trådspolar, att hålla reda på. Svårt? Nej då, inte när man väl har lärt sig, säger hon.
Knyppling, det är mitt liv! När vi har sommaruppehåll sitter jag bara och längtar tills vi ska köra igång igen. Det är så himla roligt. Man tappar bort tid och rum när man håller på.
Birgit växte upp på Sveriges största insjö-ö, Selaön i Mälaren. I Strängnäs jobbade hon på en handsk- och hattaffär tills hon 1961 flyttade till Nyköping och bildade familj. Sedan hennes make gick bort för sju år sedan är hon ensamstående, men ingalunda sysslolös.
Korsning, vridning, nål... Birgit kastar runt trådarna runt knappnålarna som sitter utplacerade enligt ett mönster på dynan. En vacker vävnad framträder under hennes flinka händer. Men det ska inte bara vara fint att se på.
Jag vill att det ska vara någonting användbart, inte bara en massa söta dukar som hamnar i en byrålåda någonstans. Det går att gör en massa intressanta saker: gardiner, insättningar i kläder, fotoramar...
Hemma i hennes lägenhet ser man vad hon menar. Uppe vid taket i hallen sitter en knypplad bård och i fönstren hänger gardiner som skulle kunna platsa i något välrenommerat inredningsmagasin.
Nu håller hon på med en gardinkappa till kinesiska rummet, vardagsrummet som hon har inrett med möbler och prydnadssaker från de två Kinaresorna hon gjorde på 80-talet. Första gången var hon där i tjänsten, Birgit ägde nämligen Thehuset på Öster i fjorton år.
Då kallades jag för thegumman. Nu är jag knyppelgumman, säger hon och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter