Genomgången är skrämmande, men tyvärr inte särskilt överraskande. Varje år får partierna använda en del av det svenska biståndet efter hur många mandat de har i riksdagen. Partianknutet bistånd kallas det och jämfört med andra biståndsformer är kontrollerna få.
Att det finns oegentligheter är därför inte oväntat, och finns tyvärr inte enbart hos Vänsterpartiet. Tidigare utvärderingar har visat på allvarliga brister. Kvitton har saknats, revisionsintyg försvunnit, mål har aldrig följts upp, rapporter har varit undermåliga och effekterna av satsningarna har varit tveksamma. Ibland rör det sig om ren förskingring i mottagarlandet, men oftare rör det sig om direkt dåliga idéer.
Eller vad sägs om ett projekt för att ”skapa en positiv attityd till kvinnor som politiker” i en diktatur där oppositionen torteras, pressen stängs ner och presidenten har ensammakt? Den intressanta prioriteringen har Centerpartiets Internationella Stiftelse gjort för sitt arbete i Vitryssland.
Partibiståndet används ineffektivt.
Generellt sett har biståndsministern Gunilla Carlsson under mandatperioden gjort ett bra arbete med att förbättra det svenska biståndet. Kraven har skärpts, kontrollerna ökat och satsningarna koncentrerats där de gör mest nytta. Det partianknutna biståndet har hon dock inte vågat ge sig på.
Liksom tidigare socialdemokratiska regeringar har Alliansen istället höjt utbetalningarna.
Sedan införandet 1996 har den totala summan nu mer än sjudubblats.
Medan andra biståndsformer utsätts för allt hårdare regler väljer riksdagspartierna att ge sina egna biståndsorgan en gräddfil och mera pengar. Det luktar svågerpolitik lång väg.
Regeringen har visserligen tagit till sig kritiken och vill konkurrensutsätta en del av pengarna som då fördelas efter de som lämnat in bäst ansökningar. Men resten ska fortsätta betalas ut som idag. Bäst vore om partierna istället hade fått ansöka på samma villkor som andra föreningar.
Att riksdagen ger sina egna biståndsorgan bättre villkor än alla andra är direkt olämpligt.
Bistånd till partibröder
Hugo Chavez regim i Venezuela, kommunistdiktaturen i Vietnam och den militanta kommunistgruppen PLM på Filippinerna. Alla tre är exempel på regimer eller organisationer som får bistånd via VIF, Vänsterpartiets biståndsorgan. Det framgår av en redogörelse över partiets biståndsprojekt som folkpartisten Fredrik Malm publicerade på DN Debatt i går.
Så jobbar vi med nyheter