Björklund storfavorit men inte i Sörmland

Nog blir det Jan Björklund som tar över efter Lars Leijonborg som partiledare för folkpartiet. Något annat vore en jätteskräll. Jan Björklund står för ungefär samma linje som sin företrädare. Som skolminister har han redan fått en skarp profil. Kanske var väljarna mer trötta på partiledaren än partiet? Så resonerar ju åtminstone delar av socialdemokratin om sitt partis misslyckande i senaste valet.
Länsförbundsstyrelsen i Sörmland gör dock sitt för att rota runt lite i myrstacken och lanserar på remiss till de lokala kommunföreningarna - partisekreteraren Erik Ullenhag som partiledare. Något överraskande.
Erik Ullenhag blev i höstas utkryssad ur riksdagen och som partisekreterare svarade han därefter för årets klavertramp i allianssamarbetet när han i en debattartikel gick till frontalangrepp på centern. I vanliga fall har han dock en mjukare framtoning. De sörmländska folkpartisterna vurmar för hans socialliberala förankring och ledarskapsförmåga.
Men det är många partier som idag gör anspråk på det socialliberala och fp är inte först i kön. Med Björklund som partiledare blir det sannolikt mer på stället marsch.
Mest spännande hade det varit om EU-ministern Cecilia Malmström hade kandiderat. Hon har måhända hamnat lite i skymundan i sin ministerroll, men hon var framgångsrik och populär som EU-parlamentariker och under ordförandeskapet 2009 har hon alla chanser att göra ett tydligt avtryck som minister. Partiledarambitionerna ligger troligen längre fram i tiden.
Jan Björklund kommer dock att märkas som partiledare, den sidan av uppdraget kan han. Det är ingen tvekan om att det är inom skolpolitiken som fp rönt störst uppmärksamhet, särskilt sedan den nya s-ledaren Mona Sahlin nästintill erkänt att man förlorat skol- och utbildningsdebatten mot alliansen.
Detta är en fjäder i hatten för Jan Björklund. Som minister har han rivstartat och det här hänt mycket på kort tid på hans del av utbildningsdepartementet.
Men steget från enfrågeuppdraget till partiledaruppgifterna kan vara svårt. Plötsligt krävs raka besked om ersättningsnivåer, om integritet eller avlyssning, om skatteutjämning, regionindelning och om bostadsbyggande.
Det återstår även att se hur nästa fp-ledare vårdar samarbetet inom alliansen och mellan partiledarna, där de knivigaste ärendena hanteras. I väljarkårens ögon är detta mer av en överlevnadsfråga för folkpartiet än vad man kan ana.