Björn har snårig väg mot OS-drömmen
Gul och lite repig och tills alldeles nyligen utan lemmar. Den har tio år på nacken, men för Björn Jansson är det bågen framför andra bågar. Visst det har kommit nya modeller sedan dess, men det finns inget som säger att de är bättre än den här, säger han.
Strax efter sex dyker Björn Jansson upp med bågen på ryggen och pilarna i en väska. Som en modern Robin Hood.
I slutet av augusti ska han ställa upp i sitt andra världsmästerskap. Målet är att först och främst ta sig vidare till slutduellen med de 16 bästa bågskyttarna.
Men då måste det stämma med den gamla bågen.
Lemmarna, de två delarna som sitt över och under handtagssektionen, gick sönder i vårens andra tävling i maj. Sedan dess har Björn varit tvingad att låna utrustning.
Min båge är så gammal så det inte finns någon reservdel att köpa längre, säger Björn Jansson.
Men i onsdags kunde han sätta på ett par lånade trälemmar och i ett paket från England låg nya stabilisatorer.
Jag har haft svårt ibland när tavlorna har suttit på skrå. Det är lätt att luta efter tavlan, men då hamnar pilen fel. Stabilisatorerna gör att man håller bågen rak, berättar han.
Björn började specialisera sig på fältskskytte för fyra år sedan efter att ha slutat på femte plats i SM.
Året efter blev han uttagen till landslaget och EM.
Disciplinen passar Björn eftersom han är bra på att bedöma avstånd. Tavlorna sitter på mellan 10 till 60 meters håll i skogen och vid ungefär hälften av gångerna vet inte skyttarna avståndet till målet utan måste uppskatta avståndet.
Ett EM till och ett VM har följt på det. I VM 2004 blev det en nionde placering, men på EM förra året blev han femma efter särskjutning.
Jag och en italienare hamnade på samma poäng så vi fick gå ut och skjuta en pil på en tavla, förklarar Björn.
Han var snabbare än jag på att få i väg pilen och jag hörde på publiken att det blev en femma. Själv fick jag tre, säger han och erkänner att han blev lite stressad.
Annars är det inte mycket som gör Björn nervös eller pressad. Mentalträning är därför inget som behövs däremot saknas en tränare för att nå det stora målet ett OS. Tekniken måste finslipas ytterligare.
På SM hade jag 629 poäng. Jag måste upp till runt 650660 för att ha någon chans och det är ett stort hopp, säger han.
Och någon tränare hittar han inte i Nyköping.
Det finns en bra tränare i Sundsvall och i Göteborg finns det bra bågskyttar, men jag tror heller inte att jag kan fortsätta jobba heltid om jag ska satsa på OS, så då blir det svårt att få allt att gå ihop, säger han.
VM i Göteborg (27 augusti2 september) kostar runt 2 500 kronor. För att vara med i EM i Slovenien förra året fick han betala 4 000 kronor.
Det är lite konstigt att det nästan är samma kostnad. Det här är ju ändå på hemmaplan, säger han kritiskt.
Skogarna i Göteborg har dock vissa fördelar. Björn känner till dem. I för-VM förra året slutade han femma.
Det kunde ha blivit bättre, men det var bara en vecka efter World cup-tävlingen så jag var lite urladdad, säger han.
Målet är att efter två dagars skjutande vara bland de 16 bästa. Sedan börjar elimineringen i slutspelsform.
Tolv mål, sex där man vet avståndet och sex där man inte vet. Det fortsätter enda fram tills det bara är fyra skyttar kvar. Då möts ettan och fyran i en semifinal och tvåan och trean för att bestämma vilka som möts i finalen.
Uppladdningen i år kunde dock varit bättre. Han har inte kommit riktigt överens med den lånade utrustningen.
Jag har bytt grejer hela tiden, men det har inte stämt alls. Jag har fått ändra om min teknik för att få det att fungera någorlunda, men det är inte heller så bra. Sen har jag haft svårt att bestämma mig vilka grejer jag skulle satsa på.
Efter att ha provskjutit den gamla bågen i onsdags, medan SN-sportens fotograf tog bilder, verkar han hittat rätt.
Det här gick ju ganska bra, säger Björn Jansson och drar ur pilarna som sitter nästan mitt i prick.
Nu har jag nästan bestämt mig. Det blir den här bågen.
Så jobbar vi med nyheter