Partipengarna står visserligen partierna relativt fritt att disponera. De ska användas för att finansiera partipolitiska funktioner, fortbildning och annat som gör det möjligt att på ett bra sätt utföra uppdragen. Men steget till musikaler och vildmarkshotell för familjer och närstående, är långt.
Landstinget Sörmlands politiker har inte en historia som imponerar i hanteringen av skattemedel. Tvärtom, har det varit en sörja bortom all gräns stundtals, kantad av kaskader från kända politikers magplask. Mattias Claesson har med rätta varit en av de skarpaste kritikerna mot pinsamheterna i den uppmärksammade arvodesaffären.
Förutsättningarna i en skattefinansierad och politikerstyrd miljö är inte desamma som i ett privat företag, där man mycket väl kan sponsra familjeaktiviteter för de anställda. Rent principiellt bör pengar som inte behövs i skattefinansierad verksamhet, politikeruppdragen inkluderade, antingen gå till investeringar och kostnadseffektiviseringar för framtiden eller tillbaka till skattebetalarna.
Mattias Claesson anser att närstående till politikerna utför ”oavlönade” insatser åt landstinget genom att täcka upp i det privata för dem som ägnar en hel del tid – delvis obetald – åt landstingspolitik. I Claessons ögon bör de kunna få en uppmuntran bekostad via partimedlen.
Det är ingen tvekan om att politikers familjer får stå ut med en hel del. Uppdraget som folkvald ställer krav på tider som annars skulle kunna vara vikta åt familj och vänner. Det är alltså inte fel att unna dem något som muntrar upp, men vem som betalar är och förblir en avgörande fråga.
Ingen ska tro att fritidspolitiker badar i pengar. Men partipengarna ur landstingets kassa bör användas till sådant som är tydligt kopplat till de politiska uppdragen.
Den som vill vara trovärdig i hanteringen av skattemedel måste ha koll på när det är dags att ta fram den egna plånboken.