Tänk så lätt enstaka fall tas som bevis för påhittade principiella beslut. En särskild drabbad figur i dessa tider är pepparkaksgubben. Vad har han gjort för ont? Han är ju god.
En enstaka händelse i en klass på en skola i Laxå kommun blev till nationellt sprängstoff i sociala medier. Bilden av en pojke som förvägrades rätten att klä ut sig till pepparkaksgubbe i luciatåget spreds som frö för vinden. I dess spår följde röster som "minsann vet hur det ligger till" och förklarade bestämt att rädsla för oavsiktlig rasism och hat mot traditioner låg bakom. Vildsinta debatter startas ofta på väldigt lösa grunder. Vi gör alla bäst i att hålla huvudet kallt.
Nu verkar Fornbyskolan i Vagnhärad ha upplevt något liknande. Och återigen ser det ut som följder av ett missförstånd kombinerat med övertolkningar.
Den stora konspirationsteorin faller samman, så klart, när vi tänker efter. Bland dagens svenskar finns människor som flytt till hit från andra länder, ibland för att de uttryckligen just förbjudits och förhindrats att utöva sina traditioner. Varför skulle de överhuvudtaget ha något emot att andra äter lussebullar eller midsommarsill? Eller klär ut sig till pepparkakor?
Pepparkaksgubbar må vara väldigt bruna, men det gör dem inte till rasister eller till symboler för annat än just figurer av den deg som de har bakats med. De har korinter till ögon och hattarna på sned. Ibland har någon lagt kristyr på dem – vad det nu kan ge för övertolkningar. Spöken är å andra sidan väldigt vita, men tankespöken kan nog ha vilka färger som helst.
I dag firas lucia på många håll, med tärnor, tomtar, stalledrängar och pepparkaksgubbar – och vackra sånger. Om luciatåget pyntas med hobbitar, troll, drakar eller rumpnissar, då må det vara. Så länge barnen har kul och framträdandet blir en upplevelse, varför klaga?
Det är snart jul. Bjud på en pepparkaka till!