Jag skriver den 13 juli och har just återvänt från en i det närmaste chockartad upplevelse vid Inbåvens strand.
I den grunda viken med sten och lerbotten, där jag har båten, flöt det runt stora stråk av blågröna alger. Det var inte fråga om den vanliga blomningen mitt i den varmaste sommaren, med lite grumligt vatten av grågröna alger. Det här var någonting helt annat. Nästan som en självlysande ljust turkos hinna bredde ut sig i hela viken och ut till bården av vass.
Det hade varit riktigt soligt några dagar och vattentemperaturen steg raskt till 22 grader. Barnbarnen ville bada i Båven och givetvis följde jag dem, för att också själv kanske svalka kroppen. Jag fick försöka förklara orsaken till att vår badsjö såg ut som den nu gjorde och barnen tyckte att det var riktigt äckligt. Vi vandrade i stället bort till den mer offentliga badplatsen som tillhört barn-kolonin Stjärnvik.
Från de mjuka gnejsklipporna som så praktiskt faller ut i Båven har mången ortsbo lögat sig i tiden. Under större delen av förra seklet fick också mängder av sommarbarn från Stockholm njuta av sjöns mjuka och klara vatten. Vattnet blommade också invid badplatsen men utan de ilsket blågröna algerna så vi beslöt oss trots allt för att ett dopp.
Båvens unika vattenmiljö är på väg att helt fördärvas. Ett av de finaste exemplen på en näringsfattig klarvattensjö kan snart vara en saga. Det finns nämligen också partier med helt död bottenmiljö precis som i Östersjön.
Ett annat tydligt exempel på övergödning är den ökade utbredningen av bottenvegetation, såsom hornsärv och axslinga. Dessutom har den friskt gröna rosettvegetationen på halvgrunda bottnar ersatts med mattor av den näringskrävande vattenpesten. Grönslicket var för ett tiotal år sedan, den första oroväckande förändringen av miljön. Att sedan flera vattenskotrar terroriserar miljön gör inte vistelsen vid sjön på något sätt behaglig. Är Sörmlands mest unika insjö på väg mot samma öde som Östersjön?
Mats Gärling