Blixtrande premiär i Pelles Lusthus
godisregn med jättelika chokladlinser i regnbågens alla färger?
Godis! utbrister i alla fall lilla Siri, som just klättrat upp i Inre ocean, ett ekotempel i miniatyr med svävande färgglada cirklar på den sfäriska frisen. Att den väletablerade konstnären KG Nilson utsetts till premiärutställare är heller ingen tillfällighet.
Om jag förstått saken rätt hör han till Pelle Nilssons personliga favoriter. Ja, så till den milda grad att konstnärens signum, det runda huset med toppigt tak som egentligen är en hästvandring på en 1600-talskarta över Falu koppargruva fått stå modell till Lusthusets nyuppförda, glasade entréhall.
Detta hus lockar inte bara gåtfullt på utställningsaffischen, det återkommer också i utställningen. Färgställningen skiftar men ofta är huset målat i olja på rund duk om det nu inte uppträder i skulptural form eller med portöppningen i ny skepnad, förvandlad till bro.
I KG Nilsons fantasikartor blir huset till en symbol bland prickiga åkrar, slingrande åar och rationella vägsystem. I detaljförstoring upplevs kartbilderna som kroppsorgan, där vägnäten antagit formen av kärl eller nerver. Än mer stiliserade blir kartorna till rutnät av klatchiga kvadrater, närbesläktade med Piet Mondrians, som av någon spetsfundigt beskrivits som kartor över New York.
Att KG Nilson emellanåt räknas bland konkretisterna är inte svårt att förstå. Och Lusthuset formligen sprakar av färg.
Men KG Nilssons register är bredare än så och bland små och jättelika dukar, ett antal grafiska blad, flera skulpturer och två glasmosaiker strategiskt placerade i entréhallens vackra ljus går det också att hitta stillsammare exempel. Jag tänker då särskilt på det undersköna lilla bordet med gnistrande steninläggningar.
Om stor respekt för betraktaren skvallrar den omsorgsfulla hängningen i den rymliga men kanske inte alltför lustiga utställningshallen. På väggen som vetter mot ån hänger till exempel marina motiv och symboler.
Oceanen och horisonten är för övrigt viktiga i KG Nilsons bildvärd.
Och så har vi då de där färgglada rundlarna. 24 stycken i ett symmetriskt men osynligt diagram symboliserar dygnets timmar. De första och sista i systemet är svarta som natten. Att rundlarna har olika storlek tolkas som att tiden ibland går långsamt, ibland fort. I KG Nilsons sällskap blixtrar tiden snabbt förbi, som alltid när man har roligt. Detta är nämligen en utställning att bli glad åt.
Dessutom vittnar den om någonting så ovanligt som både hjärta och hjärna. Med en inledning som denna kan man bara lyfta på hatten och önska Pelles Lusthus lycka till även i fortsättningen.
Så jobbar vi med nyheter