Få företeelser har dödförklarats så ofta som svensk blockpolitik. Sista kapitlet har skrivits så många gånger att hela debatten är en gengångare. Nog för att valet 2014 lär bli en rysare, men blockpolitiken knäcks inte i första taget.
Ämnet lyftes på nytt i söndagens Agenda i SVT, med utgångspunkt i Sverigedemokraternas opinionssiffror och den makt som en vågmästare kan utöva efter nästa val. Frågesporten blir extra spännande när flera partier svajar runt fyraprocentsspärren. Gårdagens Demoskopmätning gav beska besked till såväl Kristdemokraterna som Centerpartiet, men dagens opinionsmätningar lär inte bli valresultat.
Väljarna hinner byta fot flera gånger innan dess. Men vad skulle hända om Alliansen blir mindre än S, V och MP tillsammans – med SD som vågmästare och läget med åtta riksdagspartier gäller? Då blir Alliansen svagare i fogarna. Pragmatiken tar plats i spelet om fyra års maktinnehav. Varken Fredrik Reinfeldt (M) eller Stefan Löfven (S) vill stå i tacksamhetsskuld till Jimmie Åkesson (SD).
2014 måste en minoritetsregering avgå och statsministerfrågan prövas på nytt, vilket kan tvinga fram dialog över blockgränsen. I Agenda spekulerade statsvetarna Tommy Möller och Katarina Barrling om alternativen vid ett oklart parlamentariskt läge. Möller hänvisade till Centerpartiets traditionella hållning i regeringsbildningar; att talmannens bedömning av parlamentariskt underlag ska styra, inte sakinnehållet i regeringspolitiken. Detta lär även Folkpartiet kunna bejaka, tror Möller. Det är en rimlig gissning. Innan vi ens berör parlamentariska skrällar som en storkoalition mellan regeringens två största partier, lär mittenpartiernas rörlighet att prövas ingående. Även Miljöpartiets – om Alliansen blir störst utan att ha egen majoritet.
Katarina Barrling pekade också på att valrörelsen 2014 kan tvinga fram mer av blockpolitik, inte mindre. Det finns inget rödgrönt regeringsalternativ, men partierna kan tvingas att välja sida ändå. Eftersom riksdagen måste rösta om nästa statsminister vill väljarna säkert ha besked före valet. Det lär Miljöpartiet vilja undvika så länge som möjligt.
Opinionsläget lockar till diskussioner och spekulationer. Men så mycket i svensk politik bygger på utmålade spänningar mellan höger och vänster att det krävs omvälvande förändringar innan andra majoriteter uppstår. Först då tar blockpolitiken – möjligen – en tupplur.