I två nyligen avkunnade domar från Högsta Domstolen har ord stått mot ord rörande våldtäkt. De åtalade menar att samlagen varit frivilliga, medan kvinnorna hävdar våldtäkt. Kvinnornas egna ”nyanserade och måttfullt känslosamma” berättelser och samtal till SOS Alarm är inte tillräckligt för fällande domar.
Att bevisa en våldtäkt är komplicerat eftersom det sällan finns några direkta vittnesiakttagelser och den tekniska bevisning en varierar. Fortfarande förekommer dessutom fördömande frågor om kvinnans beteende och tidigare sexuella erfarenheter. Det är även troligt att det har större bevisverkan än en öm hårbotten, måttfull känslosamhet och trovärdigt intryck vid ett samtal till SOS.
Politiker stiftar lagarna, domstolarna tillämpar dem. Just vid tillämpningen visar sig givetvis svårigheten med bevisningen. I rättssäkerhetens namn måste det naturligtvis ställas krav på bevisning. Men hur kan man kräva understödjande bevisning, för bevisningen för en våldtäkt som oftast helt saknar bådadera? Låter det verkligen rättssäkert?
Frågan handlar inte om att sänka beviskrav och gröpa ur förtroendet för rättsväsendet. Det handlar om förtroendet för den våldtagna kvinnan. Den största fällan för våldtagna kvinnor är förmodligen domstolens egen föreställning om sig själv som objektiv.
Henry Kissinger lär ha yttrat den tillspetsade insikten att ”politiker lär sig under sin ämbetstid ingenting som går utöver deras gamla övertygelser. Detta är deras intellektuella kapital, som de förvärvat före sitt ämbetstillträde och som de förbrukar under sin tjänsteperiod.”
Man håller bland annat gärna fast vid gamla övertygelser trots att kontexten har förändrats. Synen på våldtäkt är skrämmande lik den som beskrivs i Gamla testamentet. Med den här utvecklingen är vi snart tillbaka på ruta ett. Tiden då det praktiskt taget aldrig förekom våldtäkter, bara gärningar av lösaktiga kvinnor.
De nu avkunnade domarna innebär förmodligen att ännu högre krav ställs på bevisningen. Med högre krav på bevisningen kommer troligen ännu fler anmälningar att avskrivas utan att bli en rättssak. Så det är ju ett jättebra sätt att få ner statistiken på.
Blommor och bin och kvinnor och män
”Han frågade om hon ville följa med på efterfest. För honom betydde efterfest och sex samma sak. Det var helt uppenbart vad han ville.” Men hon då? Förstod hon att efterfest betydde sex? Spelar det någon roll om hon förstod att hans intentioner var samlag? Ville hon verkligen ha öm hårbotten och sårad analöppning? Vem är det som måste förstå vad i fråga om sexualbrott?
Så jobbar vi med nyheter