<p>Mer av allt verkar vara den starkaste trenden bland böckerna för de allra yngsta barnen just nu. Mer ljud, mer flikar, mer blandmaterial, mer interaktivitet. Alldeles särskilt gäller detta förlaget Rabén & Sjögren, som just nu spottar ur sig böcker med specialeffekter, ofta med franska upphovsmän och ibland med förvånansvärt låg konstnärlig kvalitet.<br /> ”En liten prutt” (Maëlle och Pascal Lemaître) och ”Bajs-plutten” (Benoît Charlat) är potträningsböcker med ljudeffekter där skrikigt tecknade djur har bråttom till toaletten alternativt bajsar i kreativa konstellationer.<br /> Ett småkul sätt att avdramatisera toalettbesöket, kan man tycka, men i båda fallen är bilderna så fula och ointressanta att boken reduceras till ljudleksak med begränsad attraktionstid.<br /> ”Husdjur” och ”Fåglar”, med illustrationer av Marion Billet, har förvisso ljudknappar men samtidigt en ambition att vara böcker. Särskilt den senare är lockande, med harmoniska färgval och fågelporträtt som är uttrycksfulla och samtidigt igenkännbara.<br /> I båda böckerna går lätena dessutom att identifiera, vilket verkligen inte alltid är någon självklarhet i sammanhanget.<br /> I ”Kille-kill” är det i stället känseln som utmanas i en bok där olika plast- och tygmaterial kombineras med flikar. Barnet får först killa djuret på vald kroppsdel, och sedan kan man öppna fliken och se vem man har klappat. Plus för överraskningseffekten, alltså, men minus för att djuren också här är slarvigt tecknade och helt saknar personlighet.<br /> Att det går att göra alldeles vanliga böcker som stimulerar sinnena är ”Det känns fint!” ett bra exempel på. Pernilla Gesén har skrivit en text som följer ett litet barn genom de känselupplevelser man kan möta en sådan dag när det snöar och är kallt och man sitter jämte en gammal tant på bussen. Illustratören Sara Gimbergsson placerar sina figurer (alltid med vänligt nyfikna mandelögon) i miljöer som utstrålar både hemkänsla och aktivitet.<br /> Hur känns snön på tungan, stenen i handen eller vattnet i kranen? Ja, på många olika sätt, men mest av allt levande. Det är den nerven som saknas i alldeles för många ”interaktiva” produkter, där boken gör hela jobbet och läsaren hamnar vid sidan av.</p>
