Bodström har antagligen gjort sitt inom socialdemokratin. Han var inte medlem när han blev minister, och även om Thomas Bodström är född in i den S-märkta adeln, lyckas han hålla rörelsen på en armlängds avstånd. Till skillnad från många andra politiker har Thomas Bodström både en karriär och självdistans. Det gör att han inte behöver en pensionspost i den partinära sfären – och gör uppgifterna i nya boken ”Inifrån: makten, myglet och politiken” mer trovärdiga.
Boken är förlorarens. När Mona Sahlin föll, föll även Bodström. Hans uppgörelse med Håkan Juholt andas förhoppningar om en annan partiledare, en annan riktning för politiken. Något syrligt bekräftas att Juholt är en oprövad politiker, vars största framgång är hans sätt att manövrera ut Mona Sahlin.
Varken Sahlin eller Thomas Bodström var, med Perssonska ord, några större tänkare. De sista åren i riksdagen skötte Bodström sina uppdrag med viss slapphet; byrån skulle drivas, böcker skrivas och boll sparkas. Däremellan sade han sällan nej till en biopremiär.
Personliga betraktelser av partifyllor på Fårö i all ära. I en socialdemokrati, med större behov av profiler än någonsin, kommer Thomas Bodström att saknas.
Han borde ha använts bättre än att glömmas bort några mil utanför Boston.