Bonuskritiker Borghar fått fullt upp

Sveriges mest kände kritiker av bonussystem är utan tvekan finansminister Anders Borg (M). Han har varit tydligare än de flesta andra och han har dessutom uttalat sin kritik när han definitivt har haft makten att göra något åt det. Det är väl värt att minnas i dessa tider.
Men bonusdebatten fick snabbt slagsida. Snabbt som ögat förflyttade den sig bort från de bonusavtal som väl kunde vara värda kritik, till att gälla bonusavtal i allmänhet. Det är att dra väldigt mycket över en kam. För när det kommer till de statliga bonusutbetalningar som Uppdrag granskning fokuserade på är det inte frågan om några enorma summor. Däremot kan man ifrågasätta om vissa bonusavtal verkligen är med verkligheten och uppdraget förankrade.
Lite får Anders Borg skylla sig själv. Han har varit ytterst vass i sin kritik mot bonussystemen i banksektorn inte helt utan anledning, heller och när det nu blir tveksamheter inom de statliga bolagen, måste han ta konsekvenserna av detta och reagera.
Det är alltså ingen tvekan om var finansministern står när han säger att statliga styrelser ska korrigera de felaktigheter och övertramp som begåtts. Han öppnar dessutom för en förändring av de riktlinjer för bonusar i statliga bolag som regeringen beslutade om ifjol somras. Om det finns oklarheter bör dessa redas ut. Men Anders Borg ssäger också till Ekot att finanskrisen illustrerar hur en grundläggande ansvarskänsla underminerats av girighet och bonusar.
Då klumpar han ihop mycket på en gång. För mycket. Girighet dyker upp i allehanda former och samhällsnivåer. Men det är ju inte så att bonusersättningar i sig är ett utslag av girighet. Det finns dessutom fler faktorer bakom finanskrisen än sådant som kan betecknas som girighet. Klåfingrig politik, exempelvis. Det vore olyckligt om regeringen fick så pass kalla fötter att den att helt stoppar bonusavtal i statliga bolag. Att en bonus kan vara fyra i stället för två månadslöner stor är inte problemet. Nyckeln är vad som krävs för att bonusen ska kunna inkasseras. Ska Anders Borg tydliggöra något i regelverket är det på denna punkt.
Redan vid maktskiftet 2006 talade näringsminister Maud Olofsson om möjligheterna att ha bonusavtal inom statliga bolag i utbyte mot lägre fasta ersättningar. Hon fick inte med sig regeringen då på det sistnämnda, men frågan är värd att ta upp ännu en gång.
I grund och botten är det en vettig idé att den som presterar mer än vad som rimligen kan förväntas också ska kunna ha en ekonomisk fördel av detta. Även statens verksamheter bör ha tillgång till sunda ekonomiska incitament.