Borg, budget och Bagdad Bob

Ibland blir debatter en orgie i liknelser som slutar med att åhöraren funderar över vem som var skidåkaren som tog sig vatten över huvudet och missade de fäktande väderkvarnarna från nära håll.
Dagens budgetdebatt var stundtals nära, nära en sådan känsla.
Men ändå var den både viktig och klargörande.
Det finns allehanda skäl att höja ett varningens finger för regeringens tilltro till ökade resurser för arbetsmarknadsåtgärder. Även om finansminister Anders Borg talar nogsamt om Arbetsförmedlingen och aktiva åtgärder och att ingen ska riskera att hamna i passiv förvaring utanför arbetsmarknaden, är det fortfarande en kombination som måste bevisas.
De historiska erfarenheterna av omfattande arbetsmarknadsåtgärder är inte de ljusaste.
Till Anders Borgs fördel talar framför allt att han duellerar med svensk politiks svar på Bagdad Bob, Socialdemokraternas Thomas Östros. Han har samma budskap i varje debatt, oavsett förutsättningar. Argumenten är passiv, för sent, för lite och orättvist, i skiftande nummerordning. Det gör att till och med när Moderaten Borg låter misstänkt likt som en Socialdemokrat som kramar arbetsmarknadsåtgärder och Arbetsförmedlingen, så vinner han duellen med Östros.
Det är dock anmärkningsvärt att en budgetdebatt i dessa kristider handlar så lite om företagandets förutsättningar och möjligheter.
Däremot var det tydligt att den gemensamma nämnaren för oppositionens alternativ är mer utgifter - och högre skatter. Det är att göra etter värre när näringslivet och arbetsmarknaden redan har tagit stryk i den globala lågkonjunkturen.
I fråga om företroendeingivande politisk framtoning - och statsfinansiell trovärdighet - är det solklar fördel Alliansen.