Borgerliga feminister upp till kamp
Förra gången räckte hotet om ett feministiskt parti för att de etablerade partierna skulle göra vissa omgrupperingar. Statsminister Ingvar Carlsson lovade en jämställd regering och vann valet. Så mycket mer har inte hänt. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är intakta och kvinnorna tar fortfarande det överlägset största ansvaret för barn och hem. Den socialdemokratiska skatte- och bidragspolitiken har i själva verket försvagat kvinnors ställning på arbetsmarknaden och förstärkt bilden av det svagare könet. Ändå är det mer av den politiken som både Ulvskog och Schyman vill ha.
Det enda nya är Ulvskogs förslag om ett feministutskott i riksdagen, som ska granska om riksdagsledamöterna sköter sig. Men så länge socialdemokraterna saknar en politik som är bra för både kvinnor och män gör det knappast någon skillnad . Socialdemokraterna har dock upptäckt att det jäser bland kvinnorna. Finansminister Pär Nuders utspel om nödvändigheten av framtida skattehöjningar ska ses mot den bakgrunden. I stället för att göra det lönsamt att arbeta vill han höja lönerna i den offentliga sektorn. Problemet är att de ska höjas först om 20 år.
Så länge tänker kvinnorna inte vänta. Det är svårt att tro att våra välutbildade och förväntansfulla döttrar, också ska finna sig i lägre löner och längre bortovaro från arbetsmarknaden, än sina jämnåriga manliga kamrater.
Men var finns det verkliga alternativet? De borgerliga partierna har en annan politik. Men varför är man så rädd för det feministiska perspektivet? Även kvinnor som röstar borgerligt har ett starkt rättvisepatos och är väl medvetna om att det finns en systematisk över- och underordning mellan könen som skapar ojämlika villkor för kvinnor och män. De vill göra något åt det.
Valet står inte mellan vänsterpartiet och Gudrun Schyman. Det står mellan låga inkomster, bidragsfällor, svag social rörlighet och små möjligheter att förändra sin livssituation och ett samhälle som ser till människors inneboende krafter, som stimulerar förnyelse och mångfald i arbetsliv och samhällsplanering.
Ändå är det vänsterfeminismen som rycker fram som kvinnornas parti. Hur kan de borgerliga partierna stillasittande åse den utvecklingen?
Så jobbar vi med nyheter