När finansminister Anders Borg, tillsammans med ytterligare sex europeiska finansministrar, i en gemensam debattartikel (DN 4/9) slår fast att han vill se ett omedelbart stopp för bonusprogram, som sträcker sig längre än ett år, finns ett starkt folkligt stöd. Ställ en varslad bilarbetare bredvid en välbetald bankdirektör. Det är inte han eller hon i mörk kostym som väcker sympati.
Bankers förmåga att låna ut pengar till kunder utan likviditet har en stor del i finanskrisen. Avbetalningen sker just nu i form av den ökade arbetslösheten. Även om de flesta experter är överens om att det syns en liten, knappt märkbar ljusning vid horisonten lär det dröja länge innan marknaderna är tillbaka i normalläge. Det kan därför tyckas orimligt att banker, som var medskyldiga till finanskrisen, ska fortsätta att använda bonussystem. Men det är viktigt att komma ihåg att politisk klåfingrighet är en lika stor orsak till konjunkturläget.
Anders Borg och hans finansministerkollegor vet att det är statliga räddningspaket som driver på inflationen. När inflationsnotan måste betalas kommer Borg inte undan med en lättköpt bonusdebatt – även om den svenska regeringen varit betydligt mer återhållsam än den brittiska eller amerikanska.
Mycket i finansministrarnas argumentation lämnar också frågetecken. När Borg skriver att det går att reglera bort rikstagande låter det på honom som att det ligger i bankers natur att ta risker. Sanningen är snarare att delar av bankvärlden varit alltför tillåtande mot anställda som tog risker. Individuellt risktagande kan aldrig regleras bort.
Det är dessutom tveksamt att dra olika bonussystem över samma kam. Visst kan bonusutbetalningar i företag som gör förlust tyckas vara fel. Men om den genomsnittliga förlusten i en bransch ligger på 25 procent, och det aktuella företaget gör en förlust på 2,5 procent, har ledningen och de anställda gjort ett gott arbete. Ska vi dra någon som helst lärdom av finanskrisen är det att företag har svårare att göra låga förluster i lågkonjunkturer än höga vinster i högkonjunkturer.
Anders Borg gör inte fel som ryter till mot de mest orimliga bonussystemen. Däremot hade Borg varit mer trovärdig om han lagt in ett inslag av resonemang i ropet.