Börjeskog visade hur ett golfproffs spelar

Det är framför allt drivern som har bjudit på obehagliga överraskningar genom att ibland gå åt vänster, ibland åt höger och ibland åt h-e. Om det är nervositeten eller bara överdriven tro på mig själv som gör att jag knökar mig fram och slår ut före Karin på första hålet vet jag inte.
En dålig start var det i alla fall. Regeln säger nämligen att spelaren med lägst handicap börjar. Karin har två. Det innebär att hon på Nyköpings GK (tidigare Ärila GK) måste gå bättre än banans par, som är 72 slag.
Mitt bästa resultat här är 69 slag, säger Karin Börjeskog, som i år spelar in första hela säsong som proffs på Teliatouren här hemma i Sverige.
Hon visar därefter hur ett exemplariskt utslag ska se ut.
Mitt på fairway.
Jag måste också vara nöjd med min egen drive. Något för mycket åt vänster kanske men fullt spelbar. Golfrundans värsta slag är avklarat.

2004 är Karin Börjeskogs första år som proffs. Hon missade i höstas kvalet till Europatouren och det har därför mestadels blivit spel på Teliatouren i Sverige. Tre tävlingar har hon spelat och det har börjat bra.
Jag är nöjd. Min målsättning är att sluta topp fem på Teliatourens ranking och just nu ligger jag femma eller sexa, säger Karin.
Mitt inspel på ettan blir kort och till höger. Den efterföljande chippen blir kort och till höger. Två puttar och bogeyn ett över par var klar.
Karin spelar in med en järnsjua och placerar sig tre meter från flaggan. Birdieläge direkt. Putten vill dock inte i och hon får nöja sig med ett säkert par. Spelet runt och på greenerna är det hon behärskar bäst.
Mina bästa klubbor är puttern och wedgarna. Dom är roligast att slå med och funkar bäst på tävlingarna, säger Karin, och visar att så är fallet när hon på både tvåan och trean sänker två tremeters puttar för par.
Själv kämpade jag i två bogeys, efter att bland annat ha behövt tre puttar på trean. Ilskan börjar redan komma smygande och det förklarar antagligen varför jag a l d r i g kommer att bli golfproffs.
Den mentala biten är nog det viktigaste om du ska lyckas som golfspelare. Jag har haft en mental tränare i fem år och det har varit väldigt nyttigt.

Hon tränas sedan tre år tillbaka även av den gamla Europatourspelaren Mats Hallberg, numera tränare och pro på Ärila.
Mats har betytt massor. Det bästa är att han själv är en duktig golfare. Men nu är det nästan så att jag kan slå honom när vi går ut och tävlar, säger Karin.
På hål fyra upprepas resultaten. Par på Karin, bogey på mig. Vid femmans utslag antar jag att Karin inte kan hålla sig längre. Min bristfälliga teknik med drivern måste justeras.
Flytta främre foten mot bollen, stäng axlarna och svinga med armarna, instruerar Karin.
Sagt och gjort och faktum är att bollen faktiskt går dit jag siktade och ganska långt också. Ett uselt andraslag resulterar dock i att slag nummer tre ska slås från skogen och högt gräs. Då vaknar plötsligt tävlingsmänniskan i Karin.
Närmast flaggan vinner, utmanar hon som, efter att ha slagit två kanonslag och ligger tre meter från flaggan, slänger in en till boll i skogen.
Jag börjar med vad som närmast skulle kunna betraktas som ett vansinnigt yxhugg. Bollen kommer med nöd och näppe ut från skogen. Karin chippar retfullt enkelt ut bollen mellan träden och lägger sig ett par meter från flaggan.
Tävlingsmomentet anser Karin vara den största tjusningen med sporten.
Jag är en otrolig tävlingsmänniska. När jag spelar med min sambo bettar (slår vad, vår anm.) vi nästan alltid om någonting. Det blir roligare om man får in tävlingsmomentet även när man tränar, säger Karin och kommer på en ny tävling på sexan.
Karin spelar åt fel håll, vilket innebär att hon i motsats till de flesta golfare spelar åt vänster. Utmaningen på sexan gällde att byta klubbor. Karin spelade med mina högerklubbor och jag med hennes vänstervridna. Ett rakt slag från Karin följdes upp av ett toksnett slag ut på hålet bredvid från mig. Med tanke på säkerheten på banan och risken för blodvite bestämmer vi att klubbytet var en dålig idé.

Börjeskogs sommar innebär tävlingar nästan varje helg. Nästa vecka spelar hon en Teliatourtävling vid Bråviken utanför Norrköping. Det stora målet återkommer dock i höst då hon på nytt får chansen att kvala in till Europatouren. Kanske kan det bli andra gången gillt.
Förra året var jag jättenervös. Det som är positivt med det är att jag har fått erfarenhet från kvalet och förhoppningsvis kan jag komma bättre förberedd i år, säger Karin, som inte vill sätta upp några mer långsiktiga mål.
Jag spelar så länge jag tycker att det är kul och så länge känner att jag blir bättre.
Hur matchen slutade? På dom nio hål som spelades gjorde Karin åtta par och en bogey. Undertecknad gjorde likadant. Fast tvärtom. Åtta bogeys och ett par. Jag vet inte riktigt hur man räknar men nio par och nio bogeys borde väl innebära att det slutade . . . oavgjort.