De lägsta vårdkostnaderna finns i Östergötland, som hamnar på åttonde plats av 21. De högsta finns på Gotland – på femte plats. Tesen om att mest pengar ger bäst vård är så bräcklig att den inte håller.
Den bästa vården, när kostnader vägs mot medicinska resultat, patienterfarenheter och tillgänglighet, ges i det Alliansstyrda Halland följt av det rödgröna Kalmar. Det går alltså inte utifrån den här jämförelsen att säga att en viss politisk majoritet automatiskt ger vassare vård. Men det är allt annat god reklam för Sörmland att gå till botten i sällskap med de traditionellt mörkröda skogslänen Dalarna, Gävleborg och Västernorrland.
Med detta som bakgrund bör vi betrakta den pågående budgetdebatten. När de medicinska resultaten jämförs placerar sig Sörmland ganska hyfsat, på den övre halvan av landstingen. Kostnadsmässigt är den sörmländska vården inte heller svindyr – även om underskotten är alarmerande.
Dålig tillgänglighet och negativa patienterfarenheter är det som sänker Sörmland i mätningen. Den som vill förändra den sörmländska vården behöver förbättra tillgängligheten, få bort de gamla ingrodda kösystemen och okänsligheten inför långa väntetider, samt målmedvetet jobba för att varje patient behandlas som en viktig kund i alla lägen, inte en besvärande faktor.
Detta är vägen mot något bättre.
Därför är det lätt att haja till när nye hälso- och sjukvårdschefen Jörgen Striem (Dagens Samhälle 21/2011) försöker skylla de negativa patienterfarenheterna på medierna och att sörmlänningarna talar illa om vården i det allmänna samtalet. Det där är en bortförklaring som hämtad från grundkursen på Slentrianhögskolan.
Den som målar ut omgivningen som ansvarig för egna tillkortakommanden börjar till slut själv att tro på vanföreställningarna. Sådant har Landstinget Sörmland inte råd att hålla på med.