En av alla stötestenarna vid klimatkonferensen är hur mycket pengar som i-världen ska eller behöver stötta utvecklingsländerna med. Hur mycket behöver dessa stater i stöd för att klara sina klimatåtaganden – utan att göra den globala kampen mot fattigdomen i världen en otjänst?
Storbritannien och Frankrike har på intet sätt en tradition av gemensam samsyn. Därför har deras gemensamma initiativ en symbolisk inverkan. Signalen är tydlig: se förbi gammalt groll och invanda konfliktlinjer, detta ärende är viktigare än vardagliga ge-och-ta-förhandlingar.
När Storbritannien och Frankrike tar täten gör de det med ett kortsiktigt perspektiv. De ser tre år framåt, och lovar att bidra till att klimatarbetet i utvecklingsländerna ska kunna få en kickstart. Det är fortfarande ingen som säger något detaljerat om en mer långsiktig och uthållig finansiering. Spelet om vilka som ska få ta största delen av den globalt gemensamma notan är ingalunda avgjort. U-länderna vill garantera se större åtaganden än EU:s nya löfte.
Likväl leder förhandlingarna framåt. Fasta siffror läggs fram, vilket övriga måste förhålla sig till.
I förhållande till sin storlek tar Sverige ett stort ekonomiskt ansvar i och med EU-initiativet. Det kan ses som att Sverige understryker sin villighet att bidra till att u-länderna ska få ett så generöst avtal som möjligt. Men det kan också läsas som att andra stater är mer återhållsamma med vad de vill plocka ur egen kassa.
Sverige tillhör de stater som, när det kommer till kritan, driver på processen, inte minst i egenskap av EU:s ordförandeland. Andra EU-stater är inte redo att lova bort så pass stora resurser. Förutsättningarna skiftar. Ett antal stater kommer att få det betydligt svårare än Sverige att leva upp till EU:s klimatmål, även om de på papperet har lindrigare åtaganden.
Kan EU:s erbjudande påverka övriga i-länder i rätt riktning? Förhoppningsvis. Om alla satt still och inte försökte att höja budet, så skulle en överenskommelse bli betydligt svagare än vad som bedöms vara nödvändigt ur global klimatsynpunkt.
Någon måste gå före, även de gånger när stegen är kortare än vad exempelvis miljörörelsen efterlyser.