Bra fråga kräver bra svar
Det som lantbrukarna reagerar mot är att de i en tid med snävare marginaler i verksamheten och stillastående avräkningspriser belastas med stigande kontrollkostnader från samhällets sida. Förståelsen för inspektionskraven i sig finns där. Men prisnivån retar. Som lök på laxen ovanpå den famösa regeldjungel som omger verksamheten.
Det är lätt att förstå varför LRF reagerar. Med en timkostnad på 710 kronor betalar man mer för inspektionerna än för någon annan konsulttjänst som lantbruksföretaget brukar behöva. Man ska komma ihåg att det då handlar om tjänster som pressas av konkurrens och utförs med vinstkrav.
Det är uppenbart att det behövs bättre kommunikation mellan de inspekterande och de inspekterade.
Vad gör myndigheterna för att hålla nere timtaxorna? Är det ett uttalat mål? Kommuniceras det?
Jacob Larsson (s), ordförande i miljönämnden fram till årsskiftet innan majoritetsskiftet slår igenom, gjorde åtminstone ett ärligt försök att förklara hur man räknat för att landa på den föreslagna timkostnaden. Den nya majoriteten däremot misslyckades helt med att komma med ett bra svar till Kjell Johansson om hur man resonerat vad gäller budgeten på miljösidan.
Det är nog ingen som kräver ett föredrag om detaljerna, men principerna och de grundläggande anledningarna till att man väljer att föreslå höjda timavgifter för inspektionerna borde man ändå kunna svara på.
Att centerns Annika Karlsson tog tag i frågan med LRF-representanterna direkt efter mötet är visserligen raskt marscherat, men egentligen ett steg för sent. God kommunikation ska ju vara Nyköpingsalliansens rättesnöre.
Så jobbar vi med nyheter