För det första är det anmärkningsvärt att en verksamhet som Miras, som av debatten och den mångåriga verksamheten att döma är uppskattad, helt petas åt sidan.
Men för det andra har nämndordförande Göran Hagberg (FP) onekligen rätt i att kommunen måste kunna garantera både kvinnor och män stöd och hjälp vid behov. Därtill kommer också problematiken för den här typen av stöd till personer med missbruksproblematik.
Debatten är både känsloladdad och politiskt laddad. Oppositionen anklagar majoriteten för att vara ute efter att knäcka Mira till varje pris. Majoriteten hänvisar till problematiken i att Mira enbart riktar sig till kvinnor.
Det idealiska hade varit en lösning där olika krafter, däribland Mira, skulle kunna samverka för en heltäckande skyddsverksamhet. Det är lätt att säga, men svårare att få till. Att Mira valde att inte delta i upphandlingen, gjorde inte ärendet lättare att hantera.
Det vore dock förhastat att redan nu sätta sig till doms över den stiftelse som ser ut att vinna upphandlingen, bara för de bärande formella uppgifterna till synes saknas (SN 12/8). Även om det onekligen är ytterst besvärande.
Men den som till slut tar hem uppdraget måste likväl på alla sätt uppfylla de formella kraven. Det är bara petnoga som gäller.