Branagh bäst på blodiga brödrastrider

Han ska precis krönas till kung av
sin far Oden (Anthony Hopkins)
i Asgård när något går väldigt snett.
Den arrogante åskguden Thor lyssnar på sin intrigerande bror Loke (Tom Hiddleston) och trotsar Oden. Fadern blir rasande och bannlyser Thor som hamnar på jorden, Midgård, närmare bestämt i dagens New Mexico. Där saknar han sin hammare Mjölner och blir påkörd av en kvinnlig forskare (Natalie Portman) och hennes kolleger. Samtidigt tar Loke över tronen i Asgård.
Kulturkrocken blir enorm. Lite komisk, romantisk och actionfylld. Men så himla underhållande är det inte att se slagskämpen Thor lära känna sina mjukare sidor innan han tar sig tillbaka till Asgård för att ställa allt tillrätta.
För ingen av de jordiska gestalterna gör något intryck. Forskaren Stellan Skarsgård har en otacksam roll och Natalie Portman är bara rådjursögd, platt och bortslarvad. Dialogen är bitvis pinsam och 3D-effekterna gör inget intryck.
Däremot är Branagh en fena på att skildra blodiga brödrastrider. Om de sedan är skrivna av Shakespeare eller om de utspelas i ett datoranimerat och futuristiskt Asgård tycks inte spela så stor roll.
I de inledande och avslutande scenerna i Asgård är nämligen både Branagh och Thor i sitt rätta element. Där kan fantasin få fritt utrymme. Och Branagh drar sig inte det minsta för att ösa på och utnyttja specialeffekterna till max.