Juli Zeh är också jurist, har doktorerat på internationell rätt och hennes juridiska bakgrund märks i hennes romaner, dramer och essäer. Hon skrev om samhällets totalitära tendenser i romanen "Corpus Delicti", på svenska 2010. Boken var en sorts science fictionberättelse där den samtida kroppsfixeringen och hälsointresset skruvats några varv till. År 2057 har det blivit en lagstadgad plikt att sköta sig! Det handlar om en hälsodiktatur, inte alls om individuell frihet utan om kollektiv kontroll.
Juli Zehs nya roman "Stopptid" behandlar frågor om brott, straff, ansvar och sanning. Huvudperson är Sven, en jurist som älskade sina studier men på tentamensdagen tyckte det hela verkade obotligt inskränkt och bestämde sig för att göra helt om. Han hade tröttnat på både juridiken och landet Tyskland. Sven flyttar till Lanzarote, driver en dykarskola för sin materiella bas och hans existentiella bas är att inte döma människor, att undvika inblandning.
Det går sådär. Till ön kommer Jola, en ung kvinnlig skådespelare som drömmer om stora roller, och hennes man Theo, som är författare med skrivkramp. De är beredda att betala rejält för häftiga upplevelser och vill lära sig dyka djupt.
Och visst finns här djupdykningar av alla slag. "Stopptid" skulle kunna beskrivas som en psykologisk thriller. Här begås hemska handlingar, våld och sexualitet finns med i spelet men vad är egentligen sant? Sven är berättaren i boken och hans beskrivning av vad som utspelar sig mellan de tre blandas med Jolas dagboksanteckningar av samma skeende. De skiljer sig åt. Vad ska läsaren tro? Finns här någon sanning? Vem har begått brottet? Och vilket är brottet?
Juli Zehs roman är ett smart läggspel men för träig för min smak. Det är en bok med betydligt mer tanke än känsla, välskriven absolut, men ändå inte berörande.
Tita Nordlund-Hessler