C + fp= sant?

Debatten vill inte riktigt ta sig. Folkpartiledaren Lars Leijonborg gjorde ett nytt försök att väcka frågan i helgen. Men från centerpartiet hörs inte ett knyst. Vår sörmländska kollega liberala Eskilstuna-Kuriren avfärdar frankt hela idén.

Övrigt2004-08-11 19:35
Ur väljarnas synvinkel är en sammanslagning mellan två partier i den politiska mitten sannolikt inte någon stor sak. Både folkpartiet och centern utgår från en socialliberal grundsyn. Och om man bortser från vissa profilfrågor är det inte längre mycket som skiljer partierna åt i sakpolitiken.

Frågan om en sammanslagning är betydligt mer svårsmält inom partierna. Statsvetare Tommy Möller konstaterar att förra gången saken fördes på tal, 1973, stupade det på att partikulturerna är så olika. En uppmärksammad avhandling av Katarina Barrling Hermansson om partikulturer i Sverige, förstärker föreställningen om de superintellektuella folkpartisterna medan de jordnära centerpartisterna bara sysslar med realpolitik. Visst stämmer det att partierna av tradition rekryterar sina medlemmar ur olika samhällsgrupper. Men olikheterna ska inte överdrivas. Centerpartiet har tagit ett stort kliv från intresseparti till idéparti och i Studieförbundet Vuxenskolan fungerar samarbetet sedan länge. När det drar ihop sig till årlig stämma och bankett slår även folkpartisterna klackarna i taket.

När centerns förtroenderåd 1973 sa nej till en sammanslagning mellan partierna, trots år av förberedelser, led centerledaren Thorbjörn Fälldin ett svårt nederlag. Sedan dess har frågan varit död och begraven i centerpartiet. Det är inte undra på att det är så tyst.
Förespråkarna för en sammanslagning menar att en kraftsamling i mitten skulle locka nya väljare till partiet och till och med få socialdemokrater att gå över blockgränsen. Samtidigt tar man en gigantisk risk. Väljare som tidigare stödde det ena eller andra partiet kanske inte gillar resultatet och går till ett helt annat parti. Då blir effekten den motsatta.

Ändå är det alldeles för tidigt att bara avfärda Lars Leijonborg. Det finns något intressant i förslaget även för centerpartiet,. Ett skäl att beakta är att folkpartiet är stora i storstäderna, där centerpartiet i dag praktiskt taget är utraderat. Centerpartiet saknar representation i såväl Stockholm, Göteborg som Malmö. När Thorbjörn Fälldin blev statsminister 1976 röstade var fjärde väljare på centerpartiet, och i Stockholm nådde partiet 14 procent. Knut Nilsson (c) var då ett profilstarkt finanslandstingsråd.
Centerpartiets frånvaro i de stora samhällena är ett svårt dilemma för partiet. En partiledare som saknar stöd i de folkrika städerna kan aldrig få statsministerposten.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om