En nyckel till partiets framgångar i storstäderna är de profilstarka kandidater, som med bas i storstadens kärna personifierar Centerns ideologiska vägval. Vi talar om välutbildade unga, gröna storstadsliberaler som inte minst ska attrahera väljare i den kategorin.
Ska Centern lyfta i storstäderna bör man nog fundera ett varv till innan man sätter den ordningen på pränt. Förslaget innehåller flera framtidsnamn. Samtidigt behövs ett väletablerat, känt ansikte oftast för att märkas i storstadsbruset – en partiledare eller en miljöminister. Båda två kan tyvärr bli kaka på kaka, om förnyelsens ansikten därmed sätts på tillväxt.
Maud Olofsson är den som har gett partiet modet att låta den livsnödvändiga förnyelsen ta stort utrymme i anspråk. Hon har tagit många fajter och stått upp hela vägen. Men partiledaren är inte en produkten av denna förnyelse. Det är i stället politiker som Fredrick Federley, Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand Ringqvist för att nämna några Stockholmsnamn.
Visserligen är det en markering att partiets Stockholmslista innehåller partiledaren, en tänkbar efterträdare samt dess främsta storstadsnamn. Tanken är att Maud Olofsson ska ge extra röster, precis som Alf Svensson gjorde det för KD. Risken är dock att det inte vinner så många livsstilsliberalers hjärtan som man önskar.
Om man räknar med att Olofsson har sin riksdagsplats ”klar” i Västerbotten, så är den här topp tre-diskussionen mer av akademisk art. Men inte helt. Att Fredrick Federley, som fick flest röster i den interna nomineringen, placeras som tvåa efter partiledaren, må vara hänt. Att peta honom till tredje sänder andra signaler. Inte minst med tanke på att han tog en rejäl ideologisk snyting – för partiets skull – i FRA-debatten.
Och rent valstrategiskt borde Andreas Carlgren nog ha toppat listan för Stockholms län, där CUF-basen och framtidsnamnet Magnus Andersson märkligt nog lämnades utanför topp tre.
Nomineringsstämman i början av nästa år fastställer Stockholmslistan. Alliansen behöver ett Centerparti som vinner nya väljare utanför de miljöer där man sedan tidigare står starkt. Det kräver ett modernt parti som förmår att ta modiga beslut. Riv pyramiderna! som den forne SAS-chefen och nuvarande ordföranden för Företagarna, Jan Carlzon, en gång formulerade det.