Caj Hjelm om värvningarna och drömmen om superettan
Värvningskarusellen har snurrat fort i Nyköpings BIS de senaste månaderna. Tomas Andersson från Assyriska blev det senaste tillskottet i truppen. Drömmen om superettan har fått näring. SN satte sig ned och pratade fotboll med tränaren Caj Hjelm.
Vi sa att vi skulle kunna gå upp i division 2 och hålla oss kvar med egna spelare. Det hade vi klarat också. Men sen försvann både Dago Funes och Björn Anklew och det fanns inget att fylla på med. Det var ett måste att ersätta dem och nu har vi gjort det med Pelle Andersson och Tomas Andersson.
Christopher Lundin kände både Marcus Arencranz och Richard Jansson och visste att de ville byta miljö. De kom ner och tränade med oss och trivdes så bra att de ville skriva på för Bissarna. Peter Berggren kommer hem för att han ville avsluta karriären i moderklubben.
Under storhetstiden på 1970-talet var det också hemvävt, men då kompletterade vi alltid med tre eller fyra spelare från Norrköping eller Stockholm. Det var ett måste för att vara kvar i toppen av gamla division 2 och vi har ungefär samma filosofi idag.
Men trotjänare som Magnus Söderström och Andreas Sandberg kanske inte har en given plats i startelvan längre. Hur handskas man med sådant?
När det gäller Andreas så måste det alltid finnas duktigt folk som kan gå in och spela när han blir avstängd. . . Faktum är att båda hade spelat i startelvan om det hade varit seriepremiär idag. Men visst, det är en annan konkurrenssituation nu och det är nödvändigt om vi vill hävda oss på övre halvan i division 2. Det räcker inte med 12 eller 13 givna spelare. Och jag kan lova dig att det syns därute på träningen att en del av de äldre spelarna är medvetna om konkurrensen.
Lagandan då. Har ni koll på vad det är för killar ni plockat hit?
När det gäller tunnelbanekidsen så har de kommit in i gänget fantastiskt bra. Vi tog inte hit dem utan väldigt goda vitsord och vi hade ju dem också i träning ett tag innan de skrev på. Det enda är väl att de har lite svårt att hålla ordning i omklädningsrummet och det får de pikar för. Men det blir bättre.
Lasse Elmsätter kände Pelle Andersson sedan tiden i Sleipner och det är verkligen en toppenkille. Han är först på plats vid varenda träning och han tar sig tid att ge råd till de yngre spelarna. Han släpar inte benen efter sig heller. Peter Berggren känner vi också sen gammalt. Han ska bli pappa i det här laget, är det tänkt. Tomas Andersson är den vi känner minst, men jag är inte orolig där heller.
Hur många fingrar har du själv haft med i värvningarna?
Vi har inte tagit hit någon utan att jag har fått säga mitt och se dem i träning. Det var därför det inte blev något med Charlie Eijerholm. Han tyckte att han hade sådana meriter att vi inte skulle behöva testa honom. Det är skillnad med killar som Pelle och Berggren som man sett och känner till.
Ändras spelet någonting med alla nyförvärv?
Nej, vi har får filosofi. Fart och fläkt, snabba vändningar, kvickt in med bollen från kanterna och många folk som kan avsluta. Och sen snabbt ställa om till försvar. Men vi kan fortfarande ha problem med passningsspelet när vi ska driva upp tempot. Det gick bra i trean men vi måste jobba hårdare med det i den tuffa Stockholmstvåan.
Om du jämför årets trupp med fjolårets?
Så har vi tappat lite ungdomlig speed. Det laget fick en och en halv säsong att spela ihop sig på. Men nu har vi fått erfarenhet från en betydligt högre nivå än vad våra egna spelare är vana vid. Det går på ett ut. Förut hade vi nästan bara speed. Nu får vi lite tyngd också, en extra dimension.
Henrik Holm höll upp i nästan ett år. Andreas Carlsson kom från Flen inför förra säsongen. Tvåan är ett stort kliv för honom. Räcker målvakterna?
Det tror jag absolut. Henke har varit med i tvåan förut. Det har inte så stor betydelse att han höll upp. Andreas utvecklas mycket hela tiden och han klarar det här steget också. Det är hugget som stucket vem som ska stå. De kommer att varva i början, tror jag.
I fjol klagade du på att lagen ni mötte var för defensiva. Var det inte upp till dem att försöka vinna matcherna?
Vad jag var ute efter var att det på division 3-nivå måste finnas viktigare saker än att bara plocka poäng i varje match till varje pris. Kan man inte utveckla individer och ha roligt och försöka spela en kreativ fotboll vad är det då för mening?
Målet är superettan 2007. Är det mer än en pappersprodukt?
Vi får väldigt bra förutsättningar träningsmässigt. Vi kan vara stolta allihop över att de här spelarna vill komma till oss. Nu har vi bra resurser. Kan vi bli regionens angelägenhet så är det inte bara en dröm. Kan Enköping så kan vi. Vi ska till superettan, så är det.
Vi har inte hunnit prata om årets mål än. Jag tror inte att vi ska spänna bågen högre än att etablera oss på övre halvan, det är tryggast så. Men det är slut med jojo-farandet. Vi kommer inte att bli någon slagpåse.
Så jobbar vi med nyheter