Carnegieskandalen en plåga för Odell

Genom att skandaldrabbade investmentbanken Carnegies nya ledning snabbt bugade och tackade för sig i Rosenbad så räddade man också finansmarknadsminister Mats Odell från att öppet byta fot. Han var för snabb med att avfärda skandalen och för snabb med att förklara sitt fulla förtroende för företaget. Han borde naturligtvis ha insett att kritiken inte skulle bli nådig redan när bonusskandalen uppmärksammades på nytt för två veckor sedan och att dålig lukt sprider sig.
Karin Forseke, Mats Odells rådgivare i försäljningsarbetet med statens aktier i OMX och SBAB, kände sig manad att avgå. I går avgick även hans statssekreterare Urban Funered. Som före detta vd respektive före detta bolagsjurist i Carnegie var kopplingarna till skandalen allt för starka, även om ingen av dem har varit direkt inblandade.
Carnegie har även samarbetat med förra näringsministern Thomas Östros. Företaget har alltså varit knutet till den politiska makten vare sig det har varit höger- eller vänsterregering. Men Odell har med sina rekryteringar stärkt banden ytterligare och för detta kommer att han förebrås.
Den övriga politiska kritiken från oppositionen är utan substans. Oppositionen tycker inte att staten ska sälja aktier för att minska statsskulden. Regeringen tycker annorlunda. Invändning noterad. Märkligt nog har oppositionen närmast talat i kommunistiska tungor under sitt vurmande för en aktiepost i en fullt kommersiell börsverksamhet. Faktum är att regeringen gott och väl kan sälja fler bolag än vad man har bestämt sig för. Statligt kommersiellt aktieägande har inte alltid varit rätt ens med s-regering.
Flera medier har dock agerat som oppositionens medlöpare, envist tjatande om utförsäljning när det handlar om en sedvanlig aktieförsäljning. Det är inte svårare att skilja på än varslad och sparkad. Genom att medvetet och konsekvent använda ett värdeladdat ord hävdar inte minst licensfinansierade Sveriges Television att statligt ägande inte ska kunna minskas, även om den folkvalda regeringen har kommit fram till att det är bäst för Sverige. Det är att agera Pravda, inte oberoende public service.
För regeringen gäller det att fortsätta sälja de aktieposter och de bolag som staten inte behöver. I stället ska statsskulden minskas och de räntor som den medför. Det finns andra rådgivare än Carnegie att anlita på den fria marknaden. Men finansmarknadsministern verkar behöva handfast stöd för att undvika onödiga fallgropar. Mats Odell borde ha lärt sig vid det här laget att det sällan är smart att skjuta från höften. Det är så lätt att fastna i hölstret och skjuta sig i foten.