Det var inte en öppning med himlastormande applåder eller glittrande partiledardyrkan. Det var ett sundhetstecken. Ett parti som vill utöva självkritik kan inte låtsas som om partiledaren är ofelbar. Tvärtom är det bara bra om det blir drag i skorstenen.
Det verkar även Maud Olofsson ha tagit till sig. Hennes tal var fyllt av ”vi” och med anmärkningsvärt få ”jag”. Kanske var det för att inpränta behovet av mod till omfattande förnyelse. Kanske var det för att hålla kritiken på armlängds avstånd från det egna ledarskapet. Men likväl var det ett anslagsskifte i tilltalet som är nödvändigt.
Hon mötte partiföreträdarna från Kommun- och Landstingssverige med ord som mod, kraft och förnyelse, men snålade samtidigt med ordet grön liberal. Om detta är en medveten nedtoning av idébasen, så är det ett tecken på räddhågsenhet. Det har inte Centerpartiet råd med.
Ett parti som vill bli väsentligt för fler, måste ha förmågan att identifiera och tala om det relevanta. Det är ingen tvekan om att även Centerpartiet har gått i Per Schlingmanns skola. Den förre partisekreteraren för Moderaterna har hamnat in budskapet att goda kommunikatörer måste vara bra på att lyssna. Det anger nu också Maud Olofsson som ledord i förnyelsen.
Inget parti kan växa om det inte har förmågan att influeras och dra nya slutsatser. I utmaningen ligger inte att bli ett språkrör för medlemmarna, utan att kanalisera de frågor som de tänkta väljarna vill ha svar på eller sätter värde på.
Maud Olofssons ledarskap har varit energikälla för Centern och för Alliansen. Utan henne hade partiets förnyelse tagit längre tid, kanske inte ens nått dit den är idag. Resan till valsegern 2006 byggde på hennes insikt om värdet av att skapa ett vinnande lag i ett samhälle där S-regeringar var normaltillstånd. Det krävde modet att ompröva den egna politiken för att vässa det gemensamma budskapet.
Den väg som nu ligger framför henne är, trots detta, sannolikt den besvärligaste som hon stött på sin partiledarkarriär. Det är en kraftansträngning som kommer att avgöra hennes eftermäle. Hon ska kickstarta en idéutveckling och en samhällskritik som har gått i stå. Kraven på såväl ideologisk stringens som pragmatisk relevans måste vara knivskarpa. Det är grunderna till den plattform som nästa partiledare måste kunna ta avstamp från.