Charmigt i Cherbourg

Det handlar alltså en scenvariant av den gamla succéfilmen från 1964, som regisserades av Jacques Demy och där Catherine Deneuve fick sitt genombrott. Filmen var ovanlig då: det hela skulle handla om så kallade vanliga människor men dialogen skulle sjungas. Musiken gjorde Michel Legrand, som bland annat gjorde hitlåten I love Paris och och medverkade i otaliga musikaliska sammanhang.
Det finns alltså en historia att bygga på, precis som i Mork-Eidens tidigare Stadsteatersuccé ”De tre Musketörerna”, och själva grundberättelsen är sentimental så det stänker.
Det handlar förstår om kärlek med förhinder: paraplyförsäljande flicka kär i bilmekande pojke. Han blir inkallad till Algeriet, hon väntar förgäves.
Desto bättre att regin har tagit vara på alla möjligheter att plocka ner det alltför högtravande på golvet, på ett fantasifullt sätt. Det hela utspelar sig i en gymnastiksal bland plintar och redskap. Ett stort gäng amatörer ska spela ”Paraplyerna i Cherbourg” och alla tågar inledningsvis in i regnkläder, med paraplyer.
Flickan Geneviève spelas jättebra av Lousie Peterhoff. Hon sjunger fint och har en bärande roll här. Kajsa Reingardt, en otroligt bra skådespelare, är hennes mamma.
Sången är inte alltid i nivå med skådespeleriet, men det är inte heller skolade sångröster som är huvudpoängen utan ett underbart egensinne i spelet och massor av amatörmässig charm.
En viktig poäng är de rörliga, duktiga musikerna på scenen och scenografin som är ett under av påhittighet och snabba förändringar. Klart upplyftande.