När han väl började skriva boken förra våren gick det fort. Redan i höstas hade Christer Lagergren fått hem den första upplagan av "Peddan i praktiken", boken där han samlat sina egna erfarenheter och teorier om hur man bäst undervisar och entusiasmerar sina elever.
– Jag tyckte att det saknades en bok med praktisk inriktning, säger Christer, som själv kände att böckerna som han läste under sin lärarutbildning var "fnusktorra" och fyllda med teorier utan större verklighetsförankring.
Christer saknade praktiska fall, tillämpningar och så kallade "aha-upplevelser". Så han valde alltså att skriva en egen bok, där han redogör för allt från hur man bygger upp en relation till sina elever som bygger på ömsesidig respekt, till hur man lättast fångar och håller fast elevernas uppmärksamhet och får de att vilja prestera bra på ens kurser.
– De måste märka att man är fokuserad när man pratar med dem och inget man gör för att tjäna sin lön, för jag är intresserad av att det ska gå bra för dig. Vilka är dina styrkor, vilka svagheter har du, hur ska vi kunna rätta till dem? säger han.
Med trettio års bakgrund som kommunikatör och marknadsförare, med uppdrag för bland annat Kronfågel, Lantbrukarnas riksförbund och jordbruksdepartementet, kände Christer att han kunde tillföra något nytt till den kurslitteratur som riktar sig till blivande lärare.
– Jag fick med mig eleverna och tror det berodde på en praktisk erfarenhet av livet i allmänhet. Den gjorde att jag kunde associera till och skapa bilder i huvudet på eleverna för att förklara komplicerade sammanhang, menar han.
I sitt arbete som marknadsförare lärde sig Christer Lagergren tekniker från olika undersökningsinstitut, tekniker som han själv brukar beskriva som att det handlar om att knacka på konsumentens pannben och förstå vad som händer där inne. Vilka faktorer bidrar till att en persons konsumtionsmönster ser ut på ett visst sätt? Vad är det som sker i både hjärna och hjärta när man försöker sprida ett budskap? Dessa tekniker menar Christer att man även kan tillämpa i skolundervisningen.
– Det viktigaste är att få det som händer i huvudet att sammanfall med det som händer i hjärtat. När man har lyckats med det, då har man lyckats med att kommunicera. Du måste kunna ge en logisk beskrivning samtidigt som den måste stämma känslomässigt, säger han.
Men det handlar som sagt även om att skapa relationer till eleverna som sträcker sig lite längre än till bara undervisning, eftersom sådant enligt Christer bygger förtroende. Han menar att det måste finnas en ömsesidig tillit mellan elev och lärare, vilket i sin tur kan bidra till att de presterar bättre.
– Eleverna kanske inte är så intresserade av ditt ämne, men de gillar dig. Och de vet att om de presterar bra så blir du glad, och det vill de. Det där är en väldigt känslig sak men å så viktig.
Varför är det känsligt?
– Det är en balansgång, för eleverna vill inte att man ska vara för mycket kompis. Det måste finnas en respekt och ett visst avstånd.
Under sin tid som lärare kunde Christer uppleva att de äldre kollegorna, de som hade varit yrkesverksamma i 30-40 år, år efter år körde med inrutade program och samma kursupplägg. När dessa lärare påbörjade sina karriärer var alla hänvisade till den kommunala skolan, medan elever i dag kan "rösta med fötterna", som Christer själv beskriver det. Med andra ord: det fria skolvalet ställer högre krav på lärare att både locka till sig och behålla elever i sina respektive skolor.
– Det gäller att vara nyskapande hela tiden, detta också för att man som lärare ska finna stimulansen och nyhetens behag, säger Christer och menar att han personligen utvecklades av att hålla sig nyfiken och à jour med det som händer i elevernas vardag utanför skolans värld:
– Genom att du har kontakt med eleverna följer du själv i utvecklingen och märker vad som händer och sker i samhället. Man får veta vad livet handlar om, avslutar han.