Cirkeln är sluten för Ingegerd
Ingegerd Johansson tycker att hon bor bra på Frösängsvägen i Oxelösund. Från balkongen ser hon solen gå upp över järnverket och i vardagsrummet gå ner över Bråviken.
1923 flyttade familjen till pumpstationen i Bränn-Ekeby. Pumpstationen som skall bevaras i ursprungligt skick och där det under sommaren varit kafé.
Pappa var maskinist vid stationen, som pumpade vidare vattnet från Larslund till Oxelösund. Jag växte upp där och det är hemma för mig, berättar Ingegerd. Jag hade det bra och trivdes bra. Kanske var jag litet bortskämd. Det var idylliskt. Pappas företrädare påstod att det spökade men det var bara en lucka som slog.
Ibland åkte femiljens medlemmar in till Nyköping eller Oxelösund. Om man gick till Stjärnholm kunde man ta tåget in till Oxelösund. Första bussen till Nyköping var en lastbil med bänkar mitt emot varandra och med en pressening som tak.
Hon minns att hyran var på 180 kronor om året och att det kostade minst lika mycket att värma upp huset.
Bränn-Ekeby såg annorlunda ut på den tiden. Det var bondgårdar och Ingegerd kommer ihåg att i klassen före henne var det bara ett barn. I hennes klass var de sex barn. Där fanns en affär och de boende var köptrogna. Men då fanns det inga köpcentra.
Ingegerd tyckte om att gå i skolan men fortsatte inte studera.
Jag hade aldrig ro att sitta stilla men kommer ihåg att jag lärde mig bokstäverna genom att titta i Södermanlands Nyheter.
Efter skolan hjälpte Ingegerd till i trädgården men hon fick ont i händerna. Men 1937 började hon arbeta på Kumlins konditori i Nyköping. Där var hon i fyra år innan hon följde efter familjen som flyttat till Eskilstuna 1940. Därefter blev det Stockholm i 25 år innan hon kom åter till barndomstrakterna, då till Oxelösund.
I Stockholm arbetade hon på Norrmalms livsmedel.
Det var jobbigt men jätteroligt. Jag stannade där i nitton år. Så blev det indragningar och det blev jobbigare och inte lika roligt, men det var en bra firma som tog hand om sin personal.
I Oxelösund blev det jobb i Blomdals cigarraffär. Där stannade hon i femton år.
För några veckor sedan besökte Ingegerd pumpstationen. Det har hon inte velat göra tidigare. Bara ett hastigt besök efter 1940. Hon har inte velat se förändringarna.
Men nu finns jag här, cirkeln är sluten. Jag trivdes bra i Stockholm men det har blivit så jäktigt.
Livet för Ingegerd har varit mycket arbete.
Jag har inte rest mycket heller. Jag är rädd för att vara långt hemifrån. Tryggheten är hemma. Numera blir det litet promenader, kan inte cykla längre, som jag tyckt om.
Så jobbar vi med nyheter