Cool tjej med fart i linjerna

Kökets mönstrade tapet har två horisontella rader med siffrorna 1 till 24 ritade för hand med klarröd färgpenna. Den ena i lagom höjd för femåriga dottern Stella. Den undre når tvåårige Adam perfekt.
Jag hängde upp små paket där i december. En för varje dag, säger Anna Menzies.
Nu är det inte så att Anna normalt ritar med färgpenna på sina tapeter. Det känns ändå som om det är lite av något sådant som man förväntar sig hitta hemma hos en frilansande illustratör och formgivare. De där udda och läckra grejorna man själv aldrig skulle kommit på.
Och visst finns det verk bakom glas och ram på väggarna som hon själv gjort. Visst har hon också formgivna grejor som hon själv ritat förlagan till.
Det är som ett litet museum här, säger hon och visar en bricka med katter på hon illusterat.

Men köket liksom hallen ska så småningom få nya tapeter. Siffrorna finns fortfarande kvar som en rest av julmånaden 2005. Val av tapeter har dock fått projektet att dra ut på tiden.
Anna drar gärna i sitt halssmycke lite fundersamt när hon tänker över ett svar. Hon ger direkt ett försiktigt intryck som ändå inte känns som det stämmer. Hennes ögon avslöjar nämligen en pigg sprallig nyfikenhet.
Det känns dock som om hon är väldigt noga med att inte framhäva sig själv. Fast egentligen har hon anledning till det. Anna har ritat figuren Cool Princess vars hela kollektion nu är en försäljningssuccé hos inredningskedjan Mique. Men det undrar Anna snabbt om jag verkligen måste skriva. Det ser lite skrytsamt ut i hennes ögon.

Det var efter att hennes andra barn, Adam, fötts som hon fick kontakt med Mique. Nu har hon gjort olika saker åt butikskedjan i ungefär 1,5 år.
Mest har det blivit barnfigurer, en badanka, hundar och katter.
Ja, det har blivit så, skrattar hon.
Men jag tycker inte att jag är särskilt barnslig.
Trots framgången är hon inte alls säker på att det är som illustratör och formgivare hon vill jobba. I alla fall inte fullt ut.
Jag trivs så bra med det jag gör nu. Jag ser tecknandet mer som en bonus, säger hon.
Just nu är för Anna jobb på Nicolai församlings pastorsexpedition. Tecknandet förpassas till kvällstid, när barnen fått sitt. Att försörja sig som illustratör på frilansbasis fullt ut går inte. I alla fall är det hur svårt som helst, menar Anna.
Det är en tuff bransch.
Muntliga löften kan snabbt tas tillbaka. Kunder som man ansett som trygga kan plötsligt säga nej. En värld som inte riktigt är Annas grej.
Jag vet inte om jag vill ha den där osäkerheten att inte veta om man får något jobb. Sedan vet jag inte heller om jag skulle vilja sitt hemma ensam hela dagarna, säger hon.
Att hela tiden skicka runt förslag på det man gjort till olika intressenter värjer hon sig också för. Att marknadsföra sig själv är ingenting hon gillar. Det är tydligt att Anna hellre söker tryggheten i ett fast jobb.
Jag får jobba rätt mycket med illustration även på kanslijobbet på Nicolai.

Via barndomsstaden Västerås, konsthögskolestudier i Skottland och Uppsala hamnade familjen Menzies 2002 i Nyköping. Anna jobbade först ett år som bildlärare på Oppebyskolan. Har sedan haft fler kortare anställningar.
Hon avslöjar att om hon fick göra om studierna skulle det nog bli svenska och litteratur, kanske med en bibliotikarietjänst som mål.
Man jag tycker fortfarande det är roligt att teckna, påpekar hon mer än en gång.
Något hon gjort sedan hon var liten.
Min mamma är också duktig på att teckna.
Snabba skisser. Sedan snabbt vidare. Det är illustratören Anna Menzies.
Jag är nog rätt impulsiv. Har svårt att sitta länge med en teckning. Jag är inte en sån som ritar en massa detaljer.
Att uppdragsgivarna sätter rätt klara ramar för hur det ska se ut tycker hon inte inskränker alls på den konstnärliga friheten.
Jag ser mig inte som en konstnär. Det är rätt skönt att ha ramar.
Men hon erkänner ändå att att hon blev besviken när hennes ursprungliga förslag på prinsessan, med fötterna lätt inåtvända, ratades.
Jag tycker det gjorde henne mer charmig.
Hur skulle hon då själv beskriva sin stil.
Jag antar att jag har en egen stil, konstaterar hon först bara.
Efter lite påtryckningar beskriver hon sin stil som teckningar med fart i linjerna.
Inte det där pilliga, lite enkelt, skissartat.
Färger då?
Anna ser nästan utan att skämmas.
Jag gillar svartvitt. Jag hade jättesvårt med färger när jag gick på konsthögskolan.
Fast Cool Princess är pastellig. Men det ser hon mer som en självklarhet. För prinsessgrejor är pastellfärger ett måste.
Tror du inte att när du blir äldre kommer att ge dina teckningar mer tid. Att det är en generationsfråga?
Nej, det tror jag inte, säger hon ärligt.
Även om mamma Anna fortfarande tvekar inför sitt yrkesval har dottern Stella det redan klart.
Hon säger att när hon blir stor ska hon rita saker till butiker.