Cykelcross är bra vintersyssla
Snö och slask eller detta år snarare regn och rusk det är elitcyklistens vardag under vintern. För Trosa Vagnhäradcyklisten Daniel Eriksson har detta års mest deppiga period precis börjat. Men i år finns en ny motivationkälla: cykelcross.
Det sägs att de började cykla ikapp mellan städer och byar, inte så påhittigt kanske, men på vägen var det fritt fram att ta en genväg genom kohagar och skogsdungar.
Voilà! som fransmannen säger blandningen mellan landsvägscykling och terrängforcerande var född, det som i en lite mer förfinad form i dag kallas cykelcross.
I dag finns det specialiserade, professionella cykelcrosscyklister, men precis som i begynnelsen är cykelcross främst ett utmärkt komplement för mountainbike- och landsvägscyklister under de tävlingsfria vintermånaderna.
Medan fransoserna alltså har cykelcrossat i mer än hundra år har svenskarna inte sett mycket till av sporten. Inte ens aktiva cyklister som Trosa Vagnhärads Cykelklubbs mountainbikestjärna Daniel Eriksson.
Det har inte varit någon organisation som har tagit hand om det hittills, men nu är det några eldsjälar i Falun som startat en cup. Det är något kul såhär under vintern och ett tillfälle att träffa cykelkompisarna, berättar han.
Cupen heter Kalas cup och hann med att anordna sju deltävlingar från oktober till december. Efter uppvärmningsåret satsar man redan mot nästa år, men det betydde inte att årets version var någon torftig historia.
På sista deltävlingen i Falun gick varje varv genom Lugnets Sporthall, och man skulle springa uppför läktaren med cykeln på axeln. Det var inte helt lätt, berättar Daniel Eriksson.
Just trappor har blivit den moderna cykelcrossens varumärke. Numera körs nämligen tävlingarna i parker, med färre naturliga hinder som kohagar. Minst en gång per varv på den två till tre kilometer korta banan, ska det i stället finnas ett hinder som tvingar cyklisterna att bära cykeln, och oftast är det hindret en trappa.
Här finns förstås tid att spara, men Daniel Eriksson tränar inte trappteknik och kör inte heller någon annan form av specifik träning för cykelcrossen.
Cykelcross handlar bara om en timmas explosivitet och det är inte det man behöver i långlopp på mountainbike, förklarar han.
Men det saknas inte tävlingsbegär för den nya grenen.
Jo, vi är några som har kört Kalas Cup och som tittar på att åka ner på en världscupstävling eller någon tävling i Belgien.
Med en skadefri och resultatmässigt bra säsong bakom sig är det en hårt satsande Daniel Eriksson som tränar denna vinter. Siktet är inställt på att åter ta sig ut till de internationella tävlingarna och för det behövs många, många träningstimmar på cykeln.
Motivationen från cykelcrossen blir ett par steg i den långa trappan dit.
Så jobbar vi med nyheter