Oxelösunds mer bejakande svar gör stadskommunen i sammanhanget till ett östsörmländskt Kaliningrad, men även där finns markeringarna om att Östergötland och, om vi lyssnar på Moderaternas reservation, Uppsala måste inkluderas.
Sörmland har i dag inte tillräcklig enighet för att gå vidare med en regionbildning. Tre av fyra kommuner i öst är inte intresserade av förslaget. Det måste landstingsmajoriteten – samt Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet som bejakat regionansökan – ta till sig. Landstingets moderater kräver redan att processen avbryts.
Frågan är hur landstinget kan undvika att tappa ansiktet inför sina tänkta regionpartners i norr och väst. En del prestige har tuggats in och kommuner i andra delar av Sörmland må vara något mer positiva, men landstinget är oenigt, kommunerna splittrade. Det här är vägs ände.
Går landstinget vidare ändå, så sänder de styrande ett budskap till medborgarna som signalerar en oförmåga att lyssna, inte en förmåga att ta ansvar.
Frågan om regionalisering är ingalunda död. Alla partier måste ta ansvar för att uppmärksamma hur gamla gränser – byråkratiska, historiska och tankemässiga – inverkar negativt på tillväxt och övrig samhällsutveckling. Fördelarna med att samla utvecklingskraft i större områden, att få mer styrka ur det demokratiska utrymmet mellan kommun och stat, kvarstår.
Men att skapa en region som inte byggs på funktionella samband, är orimligt. Dags att retirera!