Det är första gången på tio år som jag är nervös.
Bjässen från Tystberga, tittar upp mot wrestlingsringen på Göta källare i Stockholm där två killar håller på att värma upp inför kvällens gala. Det är två timmar kvar tills det är dags för Daniels debut på den svenska wrestlingscenen.
– Det här är så mycket svårare än det jag har gjort tidigare. I MMA handlar det om att koppla bort tankarna, här är det tvärtom. Jag måste tänka hela tiden för att det ska se bra ut, sedan gäller det att ha koll på publiken och hur de reagerar.
Han är ändå varm i kläderna efter att ha gått en match i Finland nyligen. Det gick enligt planerna även om det innebar en lättare hjärnskakning under pågående fight. "Det är bara att skaka av sig och fortsätta", säger Daniel och ruskar demonstrativt på huvudet.
Dagen till ära har han varit och bättrat på solbrännan ett par nyanser och trimmat skägget. I ett sammanhang där showen betyder allt, är det dumt att lämna några detaljer åt slumpen.
Om Daniel har gjort sig ett namn som en av de onda karaktärerna i TV4:s Gladiatorerna, så behöver den sidan skruvas upp rejält när han nu byter arena.
– Jag var en grottman i Gladiatorerna. Här är jag mycket elakare… Ett monster.
Det står en hel del på spel den här kvällen. Beast måste gå hem hos publiken, på rätt sätt; det bästa är om de buar ut honom totalt. Enligt en lång wrestlingtradition är brottarna antingen goda karaktärer ("faces") eller onda, ("heels"), allt för att bygga upp och spä på antagonismen när de väl möts i ringen. Beast tillhör den onda sidan.
Skulle publiken börja heja på en "heel" så kan man till slut behöva stöpa om sin karaktär till god, förklarar Daniel. Men värre är om karaktären inte framkallar några känslor alls, då blir man inte långvarig som wrestlare.
Jag frågar arrangören Emma Sahlgren hur de skulle reagera om en "heel" och ett "face" gick ut och tog en öl tillsammans direkt efteråt.
– Det skulle aldrig hända, svarar hon blixtsnabbt och tillägger: De hade försökt slå ihjäl varandra.
Ungefär 400 personer har kommit för att kolla på galan, så många fler får knappt plats. Det är en brokig skara människor som strömmar in. Klar övervikt åt folk mellan 2030, något svåra att föreställa sig på andra renodlade sportarrangemang. Många verkar också bekanta med formatet och slagskämparna.
Inför matcherna rullar filmklipp på en stor filmduk där wrestlarna presenteras. Humoristiska inslag varvas med rejäla dissar mot motståndaren.
Ett tjejgäng bredvid mig uppe på balkongen är svårflörtade inledningsvis. "Det ser ju inte lika bra ut som på tv…", säger en av dem efter några matcher. Men hon ska snart vända. Kvällens klart största jubel uppstår när det är dags för match mellan den snobbige engelsmannen Marcus of Man och hemmafavoriten Bajen Brawler. Kentas "Just i dag är jag stark" spelas och det blir allsång i lokalen. "Heja Bajen" skriker nu skeptikern som plötsligt är rejält i gasen. In kommer en lätt kulmagad man i leopardkalsonger, rejäla polisonger, bärandes på en kasse från Systembolaget. Det är inget snack om vem publiken håller på. Men de goda kan inte alltid vinna, den här gången åker Bajen Brawler på stryk. "Du är en skam för Södermalm", skriker en åskådare efter honom.
Snart 60 år gammal gjorde Frank Andersson comeback i fjol på den svenska scenen. Med ett OS-brons i brottning från 1984 i bagaget, och senare en karriär som professionell wrestlare i USA under 90-talet, är han en ikon i sammanhanget. Den här kvällen ska han dock inte fightas, utan är här för att presentera det senaste tillskottet till Stockholm wrestling: proffsboxaren Mikaela Laurén.
Frank Andersson är hittills den enda svensk med en karriär inom den amerikanska wrestlingcirkusen. I Sverige kan ingen av aktiva försörja sig på sporten, det är i USA som pengarna och möjligheterna finns.
– Det första målet jag har satt upp är att nå till WWE-tryouten (World Wrestling Entertainment, som arrangerar professionell wrestling i USA). Gärna till nästa år, säger Daniel Atterhagen.
Satsningen på wrestling är "100-procentig". Daniel blev nyligen av med sitt arbete på Studsvik och MMA-karriären ligger för tillfälligt på is i brist på sparringpartners i Nyköping. Det blir heller ingen medverkan i Gladiatorerna eftersom TV4 har skurit ner på fem gladiatorer inför den här säsongen. Något som inte nödvändigtvis behöver vara negativt.
– Risken är att man blir för stöpt genom Gladiatorerna. Är jag med där, så får jag inte vara med i andra produktioner inom ett år enligt kontraktet. Och det jag vill ha nu är fler jobb inom reklam eller film.
För det som verkligen hägrar är en karriär inom filmbranschen i USA. Daniel berättar att filmbolagen draggar WWE-scenen på muskelpaket som även kan funka på vita duken. Exempelvis kom skådespelaren The Rock in i filmbranschen via wrestlingen, samma sak med Dave Bautista som nyligen landade rollen som Bondskurk den kommande 007-filmen.
– Jag tänker viga två år till det här och verkligen gå "all-in". Har jag inte kommit en bra bit på vägen då, så får jag omprioritera. Skulle det skita sig med USA så är reservplanen Japan där wrestling också är väldigt stort, säger Daniel.
"Malmsteen, du suuuger" ropar publiken efter att kvällens titelmatch avgjorts. Den oljige playboyen Ken Malmsteen har egentligen förlorat, men snor ändå åt sig tungviktsbältet och smiter ut från lokalen i triumf. Matchens riktiga segrare, 140-kilospjäsen Harley Rage, utkräver revansch men får åka bältlös tillbaka till Skåne den här gången.
Arrangörerna har ett sista kort att spela ut det har dragit ihop sig till galans "main event". En ny film rullar igång, den här gången är det Stockholm wrestlings president, tillika komikern Messiah Hallberg som har en hälsning till motståndaren Timmy Force: "Det är din tur att uppleva vreden av presidenten. Men jag kommer inte ensam, jag tar med mig min bästa vän, min best."
Förhoppningen att bli utbuad infrias när Beast stegar in i lokalen, inte minst eftersom han gör det tillsammans med den retlige presidenten iklädd rosa kostym, solglasögon och glittriga skor. Beasts uppgift för kvällen är att agera livvakt åt Messiah Hallberg som inte verkar bry sig om att publiken unisont skriker fegis åt honom, utan häcklar tillbaka.
De möter Timmy Force en ung uppkomling med fäbless för 80-talsestetik; entrén görs iklädd färgglada fransbyxor, skinnjacka och bandana på huvudet.
Det är slående hur pass mycket större Beast är jämfört med alla som visat upp sig tidigare under galan. Timmy Force är verkligen supervältränad men framstår som en späd skolpojke när båda tar plats i ringen.
Matchen är igång, men Messiah börjar med att lägga sig ner och börjar göra armhävningar mitt i ringen, publiken skrattar och buar. Och när Timmy försöker få igång fighten byter presidenten ut sig själv Beast kliver in.
De första minuterna är en ren styrkedemonstration där Timmy går till attack med både sparkar och slag mot Beast, som inte verkar känna någonting. Han går mest omkring och grymtar men så slår han om. När Beast är tillräckligt uppretad har Timmy ingen chans. Ynglingen försöker sig på en flygande attack från ringhörnan, men det är som om han fastnar på ett flugpapper. Beast suger upp den unga motståndaren, jonglerar med honom i luften och vräker ner honom i golvet.
Det är verkligen två totalt olikastilar som möts; en maskin mot en cirkusakrobat, vilket skapar den där dynamiken i fighten som arrangörerna hoppas på. Timmy börjar få allt mer att säga till om ju längre matchen pågår. En hoppspark mot huvudet fäller Beast till marken. Timmy gör en bakåtvolt och landar rakt över bröstet på Beast. Så fortsätter matchen att bölja och initiativet pendlar mellan de båda. Men efter en totalt misslyckad attack som slutar med ett magplask på golvet utanför ringen har Beast blivit groggy. Timmy klättrar upp i ringhörnan för att ta kål på besten för gott med ett sista flyganfall. Men Beast fångar motståndaren som ingenting, vänder honom upp och ner och slänger honom i golvet. Greppet kallas jackhammer, en så kallad "finisher" som Daniel tränat in noga. När Timmy ligger på rygg kliver presidenten in och sätter ner foten på bröstet. Domaren dunkar handen i golvet tre gånger. Matchen är över efter ungefär 20 minuter. "Det blir inte bättre än såhär", säger en imponerad kille bredvid mig.
Så stormar Frank Andersson in ringen och greppar mikrofonen. "Jag ska se till att ditt skräckvälde tar slut", säger han och stirrar ner Beast. Två nya antagonister, en ond och en god, har markerat revir, men deras uppgörelse får vänta till en annan gång.
Backstage är stämningen uppsluppen efter galan och Daniel klappas om och får beröm av alla som passerar förbi när vi försöker byta några ord med honom. "Jag fick tårar i ögonen, på riktigt", säger en man. Kvällen har varit en succé.
– Jag är helt slut. Det var några hårda smällar, men jag är nöjd. Nu ska jag hem till min dotter, säger Daniel.
Bara några dagar senare får fotograf-Sandra, som tagit alla bilder i Stockholm, ett meddelande på facebook. "Coolt va", skriver Daniel och skickar en skärmdump på ett mail han har fått med ämnet "WWE Tryout at London 02 Arena" och en inbjudan till England i början av april. Trots att han bara hunnit gå två matcher har Beasts framfart redan ha gett rejält eko hela vägen till USA. Kanske läge att fråga Frank Andersson om några goda råd på vägen? Eller kanske inte, de hade ju antagligen försökt slå ihjäl varandra…