Daphnés känsla för snö
Blodpudding, snö och ett nytt språk. 16-åriga Daphné Chaigne har hunnit lära känna många saker sedan hon kom till Sverige som utbytesstudent från Frankrike i augusti.
Det finns mer människor i Trosa, men nästa samhälle ligger längre bort.
Pringy ligger strax söder om Paris. Mitt i landskapet, med gamla byggnader omgivna av gröna träd och gult från rapsfälten.
Men andra småorter finns nära inpå. På det sättet är Trosa mer på landet, tycker hon.
Språket var den stora svårigheten i början. Daphné gick några månader på Komvux innan hon började i en musikklass på gymnasiet i Nyköping.
Grammatiken är inte så svår. Det är konstigt, jag kan läsa och skriva men det är svårt att förstå och prata, säger Daphné.
Hon valde Sverige för naturen och vädret.
Det var nyfikenhet. Jag visste inte så mycket om Sverige, jag kände till Ikea och HM och visste att naturen var fin. Jag ville ha snö på juldagen, säger hon.
Det fick hon. De första dagarna gjorde hon lyckligt snöänglar och snölyktor på rad. Men nu har entusiasmen hunnit svalna.
Det är mycket snö. Det är bra men på slutet har det varit lite...
Hon gör en uppgiven min.
För makarna Johansson var det en erfarenhet med en flicka i familjen. Själva har de två utflugna söner.
Det är ett stort ansvar, ibland har det varit lite ängsligt. Men Daphné är duktig på att ringa och säga var hon är, säger Claire.
Hans tycker att det är roligt att Daphné gillar svensk mat. Blodpudding är ny favoriträtt och där har Hans fått en allierad.
Det är ju så tråkig mat, suckar Claire.
Mest saknar Daphné familjen, kompisarna och hunden Réglisse, vars namn betyder lakrits på franska. Hon brukar chatta med kompisarna på kvällarna när hon inte spelar flöjt eller piano eller målar.
Det har inte varit helt lätt att komma svenskarna inpå livet, även om hon nu har många kompisar.
Svenskar är blyga, speciellt flickor. Man måste själv ta initiativ och börja prata, säger Daphné, som stannar i Sverige till slutet av juni.
Så jobbar vi med nyheter