Där myndigheten går in ska särintressena ut
Där myndigheten går in, ska särintressena ut. Så skedde inte i det uppmärksammade Nyköpingsfallet. Det må vara en enskild händelse, men det skvallrar om en gränsdragningsproblematik mellan facklig-politiska särintressen och myndigheten.
Den aktuella bussresan till Stockholm hade inget med arbetsförmedlingens verksamhet att göra. Utflykten kom till av strikt politiska skäl. Demonstrationståget skulle visa på intimiteten mellan LO och den socialdemokratiska regeringen, i skuggan av Vaxholmsfallet där lettiska byggjobbare uppmanats att go home. Fack, parti och regering skulle manifestera sin gemenskap inför medieuppbådet.
Något egentligt hot mot kollektivavtalen fanns inte, däremot en besvärande situation i Vaxholm som man försökte förändra debatten kring. En svag uppslutning i demonstrationståget skulle ha varit politiskt förnedrande. Det är alltså rimligt att tro att formuleringarna i brevet till de arbetslösa därför blev som de blev. Byggnads har heller aldrig beklagat formuleringarna, tvärtom försvarat dem.
Fallet måste därför bli föremål för ytterligare uppföljning inom AMS. Som myndighet ska den vara strikt lojal mot uppdraget, inte mot a-kassor, fack, partier eller ideologier. Vilka kontrollstationer måste i verksamheten till för att förhindra framtida oaktsamheter? Det är rimligt att arbetsförmedlingen aldrig ska skicka ut kallelser till möten eller utflykter som har en facklig-politisk karaktär, den bör även avstå från att sanktionera sådana. Att så skedde i detta fall är i sig uppseendeväckande även om man bortser från hotet om indragen a-kassa.
Domen ges sin verkliga tyngd av att tingsrätten hänvisar till den grundlagsfästa rätten att inte tvingas att delta i en demonstration av opinionsbildande karaktär. I en demokratisk rättsstat ska deltagande i en demonstration ske av egen fri vilja, inte under tvång eller hot. Det var den grundlagsskyddade rättigheten som Byggnads och myndigheten satte sig över.
Så jobbar vi med nyheter