Filmen jag såg var Wild och är något så unikt som en stark kvinnoskildring. Eftersom filmen recenserades redan förra helgen behöver jag kanske inte dra hela storyn igen. Men lite snabbt så bygger Wild alltså på historien om amerikanskan Cheryl Strayeds vandring på nära 200 mil längs Pacific Crest Trail från Mojaveöknen till Washingtons gräns sommaren 1995. Reese Witherspoon gör en fantastiskt grym rolltolkning av Cheryl Strayed och är även Oscarsnominerad i klassen "Bästa kvinnliga huvudroll".
2013 lanserades begreppet "A-märkt" av fyra svenska biografer. Märkningen syftar till att främja någon slags jämställdhet på film. Finns det två namngivna kvinnor i filmen, som talar med varandra om något annat än en man, så kan filmen kvala in för en A-märkning. Märkningen bygger på Bechdeltestet som kom till för 30 år sedan av samma orsak – alltså att synliggöra kvinnor på film utan draghjälp av män.
Personligen tycker jag att märkningen ställer löjligt låga krav, ändå är det få filmer som lyckats bli A-märkta. Nästan alla filmer i dag kretsar runt män, nio av tio filmer har dessutom en manlig regissör. Samma sak med filmatiserade biografier: Män, män, män. Filmer om idrottsikoner: Män. Superhjältar: Gäsp (de få kvinnliga superhjältar som finns är oftast bara sexiga).
Men det finns hopp. Inom barn och ungdomsfilmsindustrin har det under de senaste åren ploppat upp ett gäng förebilder. Filmerna Modig, Hungergames och Frozen är tre uppfriskande exempel.
För övrigt kan jag komma på max en handfull filmer där kvinnor haft en central roll på bioduken – Mitt Afrika och Erin Brockovich för att nämna två.
Nej, jag hatar inte män på något vis. Men att kvinnor exkluderas på bioduken är djupt orättvist.
Så även om jag inte gått igenom omänskligheter som Reese Witherspoons rollkaraktär upplevt i sitt liv, berörde historien mig på djupet för ovanlighetens skull – bara för att jag kan relatera till hur det är att vara kvinna.