1990-talets och 2000-talets barn och ungdomar kallas av professor Jean Twenge "Generation Me". Kanske den värsta generationen någonsin, menar författaren och samhällsdebattören Carl Hamilton. Många hävdar att det är föräldrarnas fel, som vägrar bli vuxna och som inte vill släppa taget om sina telningar.
Varför skulle det vara så när dagens föräldrar är så hyggliga och ansvarsfulla? Se bara:
1) Föräldrarna är alltid nåbara. Tolvåringen kan ju ringa om att nyponsoppan är slut och undrar vad han eller hon ska göra nu.
2) Föräldrarna skjutsar barnet till skolan. Föräldrarna ska ju ändå till jobbet och kan ta omvägen förbi skolan. Att barnet ska behöva ta eget ansvar riskerar ju att göra dig som förälder mindre betydelsefull.
3) Deltar i sina barns aktiviteter. Antingen deltar de aktivt själv eller som åskådare vid träningar, matcher eller musikrepetitioner.
4) Engagerar sig i så många föräldragrupper som möjligt där barnet finns. På så sätt har de full koll på vad barnet gör och får tid att sälja sockor och andra idrottskläder och baka bullar till försäljning vid någon skolbasar eller så.
5) Hjälper till med läxorna. Och när inte barnet förstår - föräldrarna gör läxorna åt barnet.
Vad vinner du som förälder på detta? Jo, du får en oansvarig telning som aldrig kommer flytta hemifrån och som du inte kommer att ha något att prata med om eftersom du redan vet allt vad ditt barn sysslar med.