DarXtar profilerar sig i ovanlig rockgenre
DarXtar är något så ovanlig som ett svenskt spacerockband. Flera av killarna kommer från södra Sörmland. Spacerock hör inte till vanligheterna att få höra i Sverige i dag.
Men det är inte lätt att vara medlem i DarXtar. Inte för den ovanliga genrens skull. Utan framförallt om man ska repa. Medlemmarna är nämligen utspridda över ett stort område, Nyköping, Sparreholm, Gnesta, Kolsva, Grängesberg och djupaste Småland. Replokalen ligger sedan i Björnlunda av alla orter.
DarXtar började som ett enmansprojekt runt 198990. Det var Sören Bengtsson som drog igång det hela. Ganska snart var de flesta med i bandet. Idag är man sex stycken i bandet.
Influenserna till musiken hittas i 1970-talsband som Genesis, Yes och Pink Floyd och Hawkwind. Framförallt Hawkwind. De är spacerockbandet med stor b.
Det var Lemmy i Motörheads första band. Det han var med på 1970-talet, säger Marcus.
Men de hade egentligen bara två hitar, konstaterar Patric Danielsson, trummis i bandet boendes i Sparreholm.
Killarna beskriver Hawkwinds musik som mycket synth och syntheffekter. I sina bästa stunder både religiöst och suggestivt.
Fast på vår senaste platta låter vi mer som vanlig 1970- talsrock, lite mer basic, typ The Who, säger Marcus.
Huvudinfluenserna har alltså skiftat mellan de olika plattorna. Den tredje skivan lät väldigt mycket Hawkwind, den fjärde lät som Pink Floyd.
Den senaste plattan Tombola påbörjades redan 1996. Först nu ligger den klar. Ja, riktigt klart är det ändå inte.
Plattan är släppt men inte distribuerad, säger Marcus som hoppas att distributionsbolaget ska få ut den de närmaste dagarna.
En orsak till den långa processen med Tombola är också att arrangemangen till låtarna har tagit lång tid att spela in. DarXtar har många olika instrument som ska in i ljudbilden. Inte bara de basinstrument killarna spelar.
Bland annat balalajkor, säger Patric.
Både Patric och Marcus tycker dock inte att ljudbilden blivit varken överlastad eller svårlyssnad.
Mixen blev bra, konstaterar Patric.
Närmast väntar spelning i Köpenhamn 23 mars på en festival med spacerockband från Danmark och Finland.
Sedan ska vi till Hamburg juni också på en festival, säger Marcus.
I Sverige är det dock inte lätt att få spelningar. Inte om man är ett spacerockband i alla fall. Men det gör egentligen inte så mycket.
Nivån på det vi gör är egentligen ganska behaglig. Det är liksom lekstuga. För varför ska man sluta spela för man blir äldre, skrattar Patric.
Så jobbar vi med nyheter