Dataskandalen har skapat idel förlorare

Folkpartiet förlorade sin heder, socialdemokraterna makten. Den så kallade dataintrångsskandalen har nu nått tingsrätten. Vad gäller innehåll gör den ingen besviken som söker efter enkel dramaturgi med en rejäl dos skandal och ett generöst mått av allmän snaskighet. Talesättet säger att allt är tillåtet i krig och kärlek. Det är inte så. Allt är inte tillåtet inom politiken heller. Tack och lov!
Många av de inblandade skulle säkert vilja skylla sin olycka på någon annan. På medierna exempelvis för att allt har blivit så uppförstorat. Det partipolitiskt värsta med dataintrångsskandalen är dock att den är helt självförvållad. Folkpartiets spioneri och socialdemokraternas (medvetet?) undermåliga datasäkerhet har på egen hand bildat ingredienserna till en skarp cocktail av politiskt slaskvatten. Detta kostade folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson jobbet, bland andra. Även om han i efterhand frikänns så finns ingen väg tillbaka. Det är snarare troligt att följdverkningarna även kommer att tvinga fram ett partiledarbyte så småningom.
Rättegången blir nu ett medieanpassat drama av det slag som vi just har bevittnat under fyra entimmarsdokumentärer med den förre statsministern i SVT. Vi matas med beskrivningar om hur två sidor dagligen försöker förutsäga motståndarens nästa drag och till varje pris suktar efter att skjuta varandra i sank. Den som har insider-information sitter inne med begärliga kunskaper.
Här verkar ha funnits gott om riskvilliga spelare på båda sidor. Den ena sidan gör intrång och spionerar, den andra vet om det och väntar på ett tillfälle att kunna slå tillbaka för att nå största möjliga effekt och generera sympatier för den egna sidan. Med någon form av märklig ironi är de uppgifter som folkpartisterna kom över inte ens särskilt intressanta: ett planerat utspel, en segtuggad rapport. Normalt sett, nyhetsmässiga gäspningar.
Men det spelar verkligen roll hur man fått tillgång till uppgifterna. Ur detta skapas det en fullfjädrad skandal i en ytterst skandalmättad tid, tsunami, krogbråk, egennyttans bostadsstiftelser och så vidare. Oavsett vad domstolen kommer fram till är de politiska skadorna redan ett faktum. Slutfacit blir att ingendera sidan vinner sympatier.
Dataskandalen är som något kallt och kletigt som vägrar lossna. Om någon då hävdar att politiken är en kall och smutsig verksamhet är det förtvivlat svårt att säga emot.