De är orsaken till varandras böcker
I september släppte mamma, pappa och dotter böcker samtidigt. Om det ovanliga i att vara ett författarpar berättade makarna Lindqvist när de besökte Nyköping i går.
En roman är mer uppslukande, och kräver total isolering. Jag höll på att ge upp flera gånger, eftersom jag är van att ha kontroll över materialet. Det kan du inte ha på samma sätt med en roman, säger Birgitta Lindqvist.
Maken Hermans nya bok Rubinen är hans fyrtionde och utspelar sig i Stockholm.
I september släppte också parets gemensamma dotter Elin sin andra bok Tre röda näckrosor. Att mamma, pappa och barn släpper böcker samma månad har nog aldrig hänt förut, tror makarna Lindqvist.
De bor i Paris sedan 20 år tillbaka. Sverige besöker de när böcker ska lanseras, annars blir det inte så ofta. Men de har ingen hemlängtan.
För oss är Paris hemma nu. Vi har bott på så många ställen och hemma det är där vi bor, säger Herman Lindqvist.
De senaste åren har de åkt runt tillsammans för att prata om sina böcker, något som är ganska ovanligt.
Trots att de är två författare som bor under samma tak, äter alla måltider tillsammans, sover ihop och hela, hela tiden för ett samtal så jämför de sig inte med varandra.
Nej inte alls. Vi skriver så olika saker, säger Herman Lindqvist.
Men en inspirationskälla för varandra är de verkligen, det intygar de båda. De har skrivit 51 böcker under sina 30 år tillsammans. Innan de träffades hade Herman skrivit en, Birgitta noll.
Jag hade aldrig kunnat skriva 40 böcker utan Birgitta. Jag provar allt muntligt på henne. Och vi gör i princip allt tillsammans förutom att skriva, säger Herman.
Även om Herman har stått för den större delen av produktionen lever inte Birgitta i skuggan av honom.
Jag har skrivit elva böcker som jag är väldigt stolt över. Men den uppmuntran och inspiration som jag har givit till Herman och till mina barn är jag minst lika stolt över. Det är ju som de säger att bakom varje stor man står det en ännu större kvinna.
När de är ute och pratar tillsammans är det många som är nyfikna på paret och många vill veta hur de träffades. Och deras berättelse är nästan som en saga.
Vi träffades i Kairo på Finlands nationaldag på finska ambassaden. Vi började tala med varandra och innan kvällen var slut sa Herman: Dig har jag väntat på hela mitt liv. Kom, så går vi.
Och så gick dom. Tre veckor senare hade de bestämt sig för att skiljas från sina respektive och tillbringa resten av livet tillsammans.
30 år av kärlek, det är inte alla förunnat, myser de.
Tillsammans bildar de ett starkt team, bestående av två starka personligheter, som Birgitta uttrycker det.
När vi gifte oss sa min pappa att bara vi höll ihop så kunde vi göra vad som helst. Kärleken är något man skapar varje dag, något man gör aktivt.
Det är kanske det som är hemligheten.
Så jobbar vi med nyheter