Just nu pågår en kamp om huruvida vi bör förstå Anders Behring Breivik som en ensam galning, eller som en produkt av högerextrema åsiktsvindar. Sanningen ligger någonstans däremellan.
Anders Behring Breivik var en ensam gärningsman, men inte en isolerad galning. Hans hat, hans ideologi och hans världsbild hämtades från, och göddes av, en rasistisk åsiktsrörelse som med internets hjälp växer sig allt större. I brist på demokratiska krafter som fångar upp vilsna ungdomar kan extremistorganisationerna få starka lokala fotfästen. Få personer känner till Svenskarnas parti, ett öppet nynazistiskt parti som oblygt propagerar för att enbart ”genetiskt och kulturellt västerländska” personer ska få finnas i Sverige. 2010 samlade de tillräckligt stöd för att ta sig in i Grästorps kommunfullmäktige.
Så djupt har hatet borrat sig in i Sverige.
Att skuldbelägga Sverigedemokraterna, som vissa debattörer försökt, är dock att gå för långt. Breiviks rasistiska åsikter har lika lite med Sd att göra som hans kristna tro har med Svenska Kyrkan. Däremot har vi alla ett ansvar att stå upp för demokratiska värderingar och fredliga medel. Då hjälper det inte att ledande Sverigedemokrater direkt efter bombattentatet försöke skuldbelägga muslimer och krönte sina twittermeddelanden med glada smileys.
Terrorn får aldrig bli ett ännu ett slagträ i debatten.
Samtidigt som vi måste erkänna samhällets roll i att forma gärningsmannen kan vi dock inte bortse från andra faktorer. Enligt de flesta experter var Breivik troligen en vilsen och övergiven man, som sökte bekräftelse och ett sammanhang. I en bättre värld hade hans sökande fångats upp av fredliga organisationer, omtänksamma vänner eller uppmärksamma grannar. Det manar till eftertanke.
Breivik spenderade nästan nio år med att planera attacken och skriva sitt manifest, de sista tre åren så gott som på heltid. Han isolerade sig under långa perioder och gick flera gånger runt i uniformsliknande kläder. Dessutom skrev han öppet om sina åsikter på nätet.
Att ingen i hans omgivning reagerade, eller hörde varningsklockorna ringa, är en verklig tragedi.
De enkla svarens bekvämlighet
Varför? Denna enkla fråga har varit central för mänskligheten sedan urminnes tider. Jakten på förklaringar och sätt att förstå vår omvärld verkar nästan vara inbyggd i vår natur. Efter omvälvande händelser, som fredagens terrorattentat i Norge, är behovet av svar större än någonsin. Risken att vi förenklar verkligheten för att stilla vår nyfikenhet är stor.
Så jobbar vi med nyheter