I en perfekt värld skulle människan ha förmågan att se bortom könet. Men vi lever inte en perfekt värld. Faktum är att inte ens i Sverige, vi som inte sällan berömmer oss själva för att vara mest jämställda i världen, har kvinnor och män samma möjlighet att nå samma utfall.
Det är bara att titta runt omkring dig. Hur många höga chefer i din egen närhet är kvinnor? Hur många av dina vänner har delat exakt lika på föräldraledigheten?
”Nej, han tjänar ju mycket mer och så.”
Glastaken har aldrig krossats. Däremot tillhör Sverige, i vanlig ordning, de mest hycklande nationerna i världen. Vi instiftar diskrimineringsombudsmän och utser professorer i genusvetenskap i parti och minut. Ändå heter diskrimineringsombudsman just diskrimineringsombudsman. Och i schlagerfestivalen får vi lyssna till hur en riktig karl ska va´. Spik och skruvmejsel. Minsann.
Internationella kvinnodagen används ofta för att visa på vilka ohyggliga förhållanden kvinnor runt om i världen lever under. Det är tämligen ofarligt. Inte minst eftersom internationellt jämställdhetsarbete passar organisationer, vars hela existens bygger på en postkolonial världsbild.
Hemma i Sverige kan vi alltid trösta oss med att vi är bättre. Det är dock en klen tröst. Inte för att män är djur, vilket långt ifrån alla män är, och för att kvinnor är offer, vilket långt ifrån alla kvinnor är, utan för att ojämställdheten vi appellerar på något underutvecklat land, i någon underutvecklad världsdel, i allra högsta grad sitter i våra egna kök och kontorsrum.
Det går att se ojämställdheten mellan kvinnor och män utan att vara för kvotering. Kvotering är att erkänna kön, i stället för att se bortom könet. Om Sverige varit ett liberalt, meritokratiskt land hade vi redan haft vår första statsminister med annan bakgrund än blekfet man. Om Sverige varit ett liberalt, meritokratiskt land skulle inte hårfästet vara det enda som är högre än självförtroendet hos den genomsnittliga styrelseledamoten
Därför är Internationella kvinnodagen välkommen. Ni som inte gillar den kan bara välja att blunda i 24 timmar. Imorgon är allt som vanligt.